finlandssvenskarna. Med f. avses i allmänhet de invånare i Finland som har svenska som modersmål, oberoende av ras, religion o.s.v. Men även svenskspråkiga emigranter från Finland kan benämnas f.; man kan t.ex. tala om f. i USA.

Det finlandsvenska bosättningsområdet (Svenskfinland, se d.o.) utgörs i huvudsak av två smala kustbräm i söder och väster och den utanför liggande skärgården. Det ena området sträcker sig från Åland över de s. delarna av Egentliga Finlands skärgård och s. Nyland till Pyttis i ö. Det andra området omfattar Syd-Österbottens kusttrakter från Karleby i n. till Sideby i s. Dessa områden har fått sin svenska bosättning före och under 1200-t. Några forskare hävdar att en inflyttning från v. har förekommit redan under folkvandringstiden, alltså mellan åren 400 och 800. Åtminstone i fråga om Åland torde detta kunna anses säkert. Under medeltiden och i början av nya tiden var det finlandssvenska bosättningsområdet något större än nu. Det omfattade även några kustsocknar i n. Satakunta (t.ex. Sastmola) och några fastlandssocknar i sydligaste Egentliga Finland (t.ex. Sagu, Tövsala). Å andra sidan förekom finskspråkig bosättning i några kommuner som senare försvenskats, bl.a. i Österbotten. [Vilka?]