generalguvernör. Benämningen g. förekommer i Sverige-Finland redan 1594, då Klas Fleming utnämndes till generalguvernör över Finland, som senare en längre tid efter 1631 och 1747—52 utgjorde ett generalguvernement. Efter den ryska erövringen av landet 1808 upprättades ett generalguvernörsämbete. Den ryske g. var ordförande i senaten och högste chef för den civila styrelsen i landet, till en början även överbefälhavare för den finska militären. Han var också högsta polismyndighet. Under honom stod generalguvernörens kansli, ett fullständigt ryskspråkigt ämbetsverk. Som g. i Finland under den ryska tiden tjänstgjorde

G.M. Sprengtporten 1808—09
M. Barclay de Tolly 1809—10
F. Steinheil 1810—23 och 1823—24 (tf.)
G.M. Armfelt 1812—13 (tf.)
A. Zakrevskij 1823—31
A. Mensjikov 1831—55
A.A. Thesleff 1833—47 (tf.)
P. Rokassovskij 1848, 1850—54 (tf.) och 1861—66
F.W.R. Berg 1854—55 (tf.) och 1855—61
N. Adlerberg 1866—81
B. Indrenius 1866, 1867 (tf.)
J.M. Nordenstam 1861, 1864, 1868, 1870, 1870—72 (tf.)
F. Heiden 1881—97
S. Gontsjarov 1897—98 (tf.)
N. Bobrikov 1898—1904
I. Obolenskij 1904—05
N. Gerard 1905—08
V. von Boeckmann 1908—09
F.A. Seyn 1909—17
A. Lipski 1917 (tf.)
M. Stachovitj 1917
S. von Korff 1917 (tf.)
N. Nekrasov 1917.