hurri, finskt glåpord för finlandssvensk. Ordet är känt sedan 1780-t. och var ursprungligen en beteckning för nykomling eller främling; sin negativa betydelse torde det ha fått först på 1930-t. En försvenskning av ordet, hurrare, uppstod under 1970-t. som benämning på en krets av språkligt och kulturellt självmedvetna svenskösterbottningar. Hurrarna var namnet på en samling debattartiklar om finlandssvenskarna, som utkom 1974 på Författarnas andelslag.