Korsholm

— — —

Kyro älvmynning blev tidigt ett viktigt handelscentrum. K. är nämnt 1348 och hette till 1927 på svenska Mustasaari; även Vasa socken 1606—1852, då K, bildade en församling tillsammans med Vasa stad, som grundades på dess mark förstnämnda år. Socknen, som i början av 1400-t. omfattade allt land från Munsala i n. till Malax i s., härstammar troligen från mitten av 1200-t. Ruinerna av den äldsta kyrkobyggnaden kan beskådas i Gamla Vasa (se d.o.). Här finns även lämningar av det forna Korsholms slott (se d.o.). Församlingens nuvarande kyrka är belägen på stadens område i Gamla Vasa. Den var ursprungligen hovrättsbyggnad, men byggdes 1863 om till kyrka. K. jämte kommunerna Kvevlax (se d.o.), Replot (se d.o.) och Björköby (se Björkö) samt en del av Solf (se d.o.) kommun bildade 1973 en ny storkommun, vars administrativa centrum är förlagt till Smedsby. (K.V. Åkerblom, K:s historia, 2 bd, 1941—56).

[Gamla Waasa kyrkoruiner. Conrad Freeses Bokhandel, Wasa. Avsänt från Nikolaistad till Stockholm den 7/2 1904.]

Korsholm och Vasa, grevskap, förlänades riksskattemästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna 26/3 1651. Förläningen omfattade till en början (Gamla) Vasa stad och delar av Mustasaari, Stor- och Lillkyro socknar. I augusti 1653 fick Oxenstierna tillstånd att med grevskapet införliva Korsholms kungsgård, som han förvärvat genom byteshandel med Vasa stad. Det indrogs till kronan 1680. (M. Jokipii, Suomen kreivi ja vapaaherrakunnat, 2 bd, 1956—60)


Korsholms län, föreslaget namn på ett svenskt län i Österbotten. I samband med nyregleringen av länsindelningen i Österbotten och mellersta Finland framstod det på finlandssvenskt håll som en naturlig åtgärd att sammanföra de svenskspråkiga delarna av Vasa län till ett särskilt län. Tanken på ett svenskt län i Österbotten dök första gången upp 1918, förordades i ett kommittébetänkande under tiden mellan de båda världskrigen och aktualiserades på nytt efter kriget, då sfp:s [Svenska folkpartiet] riksdagsgrupp inlämnade flera motioner i saken. Paasikivis regering framlade 1945 en proposition till ny länsindelning, enligt vilken bl.a. K. skulle bildas. Riksdagen godkände förslaget, men lade det vilande över nyval. I den nya riksdagen vann projektet inte tillräckligt understöd, varför det förföll. Om det gamla K., se Korsholms slott.


Korsholms slott omtalas första gången som Krytzeborg i Bo Jonssons (Grip) testamente av 1384. Fästet var uppfört på en vattenomfluten kulle och bestod troligen av träbyggnader omgivna av en jordvall. Det var 1396—99 tillhåll för tyska sjörövare (jfr vitaliebröder) och återtogs därpå av drottning Margareta. På det oroliga 1430-t. förvaltades K. av Erik Puke, Engelbrekts anhängare. Slottet innehades senare bl.a. av riksdrotsen Krister Nilsson (Vasa). 1467 blev det säte för kronans fogdar över Österbotten. Under ryska kriget på 1490-t. hade borgen betydelse för försvaret av gränsen i n.o. Från början av 1500-t. förföll befästningarna fullständigt, varefter på platsen inrättades en kungsgård. Av slottet återstår i dag endast några vallar, som reser sig i Gamla Vasa (minnesmärke 1894). Landskapets fogde var bosatt här; därefter innehades kungsgården av landshövdingen till 1647 och införlivades 1653 med grevskapet Korsholm och Vasa (se d.o.) samt utgjorde centralort för detta.

Vasa stad (se Gamla Vasa) grundades 1606 vid K. Kungsgården är i dag på 700 ha och hyser sedan 1859 Korsholms lantbruksskolor (mejeriskola, lantmannaskola, jordbruksteknisk skola, forstläroanstalt, pälsdjursskötarskola, trädgårdsskola och husmodersskola). Ett mejerimuseum inrättades 1982 vid Korsholms lantbruksskolor. (J. R. Aspelin, Korsholman linna ja lääni keskiajalla, 1869; H. Ström. K:s kungsgård åren 1556—1622, 1932; Keskij- a Pohjoissuomen rauniolinnat, 1978)