För
att handha större delen av de uppgifter som tidigare ankom på regeringen
inrättades 1944 en kyrkostyrelse (se d.o.) och förstärkta biskopsmötet,
ett av kyrkomötet tillsatt utskott, som bl.a. hade till uppgift att utse
ledamöterna av kyrkostyrelsen och övervaka dess verksamhet samt att
mellan kyrkomötena avgöra sådana ärenden som inte tålde
uppskov, men inte heller motiverade sammankallande av extraordinarie kyrkomöte.
Sedan detta organ avskaffats 1973, har biskopsmötet (se
d.o.) fått ökad betydelse, bl.a. som beredningsinstans och genom
sin rätt att göra framställningar till kyrkomötet och kyrkostyrelsen.
Den senare förvaltar även kyrkans centralfond. gr. 1941, till vilken
varje lokalförsamling betalar en viss del av sina uttaxerade intäkter.
Ur centralfonden, vars tillgångar används enligt vad kyrkomötet
besluter, beviljas understöd till församlingar med svag ekonomi, erläggs
prästers och andra kyrkliga tjänstemäns pensioner och familjepensioner
samt anslag till organ som bedriver en för hela kyrkan gemensam verksamhet.
|