Ett förälskat par

     Utanför rådhuset under de lummiga rönnarna kring kyrkan går skomakare Lundmarks nästäldsta son Börje med armen löst hängande över Saimis höfter.
     Flickan från Voltti är utkommenderad till sjukhuset vid Normen över sommaren och kan bara säga ja och nej på svenska.
     Men Börje förstår finska och även om han har svårt med uttalet av de finska orden hackar han ändå ivrigt fram några meningar om kyrktuppen, filmen de såg på Bio Scala i går kväll och rosorna som blommar i Topeliparken.
     Och det räcker.
     Som genom ett trollslag försvann hennes trötthet genast hon såg honom utanför Normen.
     Inför hans blick glömde hon alla variga sår och med hans arm hettande kring höften ser hon bara solglittret mellan lövmassorna, de drivande lätta sommarmolnen och bussen som med rykande gengasbytta bakpå kommer från Vasahållet.
     Och Börje som är blind i sin första genomgripande förälskelse märker inte rekryterna som taktfast sjungande travar förbi Brostugan, Pingel-Fii som med ett knippe torra trädgrenar över ryggen kommer kutande längs bron eller Pöll-Jutt från Fatigåln som står utanför Annas matkök i Döbelnhuset och småskrockande lyfter handen till hälsning.
     Tätt sammantryckta är de bara medvetna om fågelsången i träden och vandrar vingligt småfnissande mot Floraparken där vattnet kluckar mot strandstenarna och syrenbersån ger skydd och svalka i sommarhettan.