Krigstid

     I jämförelse med andra orter i landet är den lilla staden som stadsborna kallar Nykaabi en idyll.
     Borgarhusen kring torget och de prydliga envåningshusen längre bort är oskadda.
     Kyrkan, storbron, och lusthuset i Floraparken speglas i den förbiglidande älven och i trädgårdarna bakom staketen med utsirade grindar blommar lejongap och tigerliljor.
     Gropen efter bomben som på fastlagstisdagen föll i åkern bakom prostgården är överväxt med kangliga nässlor och affischerna med varningstext för ryska spioner fladdrar solblekta och sönderrivna på husväggar och telefonstolpar.
     Vid Rummelbacken leker evakuerade storstadsbarn med sina nervöst rökande mammor och på stränderna längs älven står varje kväll halvvuxna pojkar med kastspön och metrevar.
     Men också här har kvinnorna de senaste dagarna köat för trettio gram smör, fyrahundra gram vetemjöl eller en påse vattenkringlor som är månadens valbara extra ranson för barnfamiljerna i landet.
     Och Missionshuset, lärarseminariets övningsskola Normen och pingstkyrkan Salem är igen en gång förvandlade till krigssjukhus.
     På hastigt hopspikade sängar ligger sårade soldater och klagar över fantomsmärtor och illamående.
     Arbetspliktiga unga flickor springer om varandra med tvättfat och blodiga kompresser och på vedspisen i Normens kök kokas sprutor och injektionsnålar.
     Förbi Brostugan marscherar en lång rad gråklädda rekryter från militärförläggningen vid seminariet och i Skogsparken samlas en annan grupp för kvällens skjutövningar vid Andra sjön.
     Och medan grannkvinnorna på trappan delar Ingeborgs sorg över den stupade sonen sitter stadens beslutsfattare i sessionssalen vid rådhuset.
     Enligt stadsstyrelsens förslag har fullmäktigemedlemmarna just fastslagit årsarrendet för beteshagar och potatisland kring staden.
     Ordförande har med ett illmarigt leende föreslagit en förhöjning på tio mark för potatislanden och tjugo för Kampåkern som arrenderas av Ida och August Söderberg men inte fått understöd för förslaget.
     Däremot är alla eniga om att Nålö brygga skall iståndsättas, att sjukhusets badrum skall renoveras och bekläs med kakelplattor och att sand för släckningsarbetet efter eventuella bombardemang skall köras från Hysal heide till olika upplagsplatser i staden.
     Dessutom skall ångbåtsbryggan vid Andra sjön inspekteras, vägen till Alfred Sunds nybygge [Korsningen Gustav Adolfsgatan-Fiskaregränd] iståndsättas och nödiga sprängningsarbeten utföras så fort som möjligt.
     Inköpet av en motordriven brandspruta till staden diskuteras för tredje gången och efter en stunds parlamenterande besluter man enhälligt att sända en anhållan med finansieringsplan för köpet till inrikesministeriet i Helsingfors.