Nykarlebystjärnan

     Han ger Tita ett tacksamt leende och en stund senare när de tigande travar iväg nerför backen ger han henne i smyg en sockerflisa han sparat sedan julen.
     — Nejmen si så grant, utropar Ella glättigt uppmuntrande när de kommer ner till esplanaden och ser alla gatlyktorna som är tända längs gatan.
     — Nästan som på farbror Hugos julkort, hickrar Penttu och pekar på de rimfrostklädda björkarna i lampskenet medan Einar stannar och Affi storögd begapar den färggranna Nykarlebystjärnan i Männistös kammarfönster.
     Anna-Lisa stannar inte ens. Med händerna hårt knutna inne i den vadderade muffen hon sytt av fru Nordlings gamla sammetsblus går hon snabbt förbi busstationen där en skock ungdomar flockas kring en rykande buss, hotellet där dansmusiken strömmar ut genom ett halvöppet fönster och torget där en soldat uppskattande visslar efter henne.