TOBY 200-ÅRIGA STENBRO
Denna dubbelbågade
stenbro i Toby, Korsholm, har enligt traditionen i Socklot byggts av Thomas Rijf på 1780-talet. Men något mera än tradition, som skulle
bekräfta berättelsen, finns inte. Vi vet dock, att Thomas Rijf och David Ölander hade ett utomordentligt gott samarbete vid Munsala stora
stenkyrkobygge. Ett samarbete vid detta jämförelsevis stora brobygge är därför inte uteslutet.
[I Museivägar och -broar på Vägförvaltningens
webbplats kan man läsa att ”Toby bro, som byggdes 1781 över Toby å, finns på vägen mellan Helsingby och Toby. Stenbron
är vårt lands näst äldsta bro. Toby bro är en stenvalvsbro med tre spann. Den ritades av överintendent Carl F. Adelcrantz.
Byggarbetsuppdraget avgjordes via auktion och som huvudentreprenör verkade David Olander, biträdd av Tomas Rijf.” I den intressanta broschyren
står också att Qvarnbron i Esbo från 1777-1778 sanolikt är landets äldsta stenbro.]
PEDERSÖRE MEDELTIDSKYRKA
När Pedersöre kyrka skulle ombyggas och utvidgas, blev det karakteristiska,
ståtliga tornets vara eller inte vara omstritt. Thomas Rijf inlämnade ett ombyggnadsförslag, som i sak påminner om det som sedan blev
förverkligat. Ritningen är daterad Nykarleby den 8 november 1782.
Ifrågavarande ritning ger inte klart besked om huru han avsett göra
med »Västtornet». Ritningen antyder endast med två raka streck pekande uppåt om torn för projektet.
Enligt ett sockenprotokoll
av den 1 december 1783 hade »Byggmästarena» Johan Skutnabb, Henrik Lundberg och Thomas Rijf på socknemännens begäran granskat
»beskaffenheten av moderkyrkan i Pedersöre torn».
»Herr Capitainen och greven Cronhjelm» i
Larsmo försökte jäva utlåtandet, men jävet förkastades. Det var angeläget för Cronhjelm, att gamla tornet helt
skulle raseras och den planerade tillbyggnaden betraktas som ett helt nytt bygge. Under sådant förhållande hade kapellborna inte behövt
deltaga i byggnadskostnaderna. Av ovanstående framgår, att Thomas Rijf arbetade för att gamla tornet skulle bevaras.
Intendentkontoret
gjorde ett ritningsförslag undertecknat den 3 juli 1783 av C. F. Adelcrantz och Thure Wennberg. Kungens egenhändiga godkännande är
daterat: »Approberat Drottningholms slott den 24 juli 1783. Gustaf».
Någon ritning av Jacob Rijfs hand har inte påträffats.
Planen som kom till utförande 1787—95, följer som tidigare nämnts i stora drag ovannämnda ritningar. Kolonner och portiker i dorisk
stil var inte främmande för Jacob Rijf sedan studieåret i Stockholm. Vi kan därför förmoda, att ritning över den vackra
pelarhallen företetts för de ansvariga myndigheterna på orten, ehuru fakta därom saknas.
Dr. K. V. Åkerblom, som ingående
forskat i Pedersöre kyrka och församlings förflutna, ansåg, att Jacob Rijf hade fria händer vid planeringen. Därför
kom »en pelarhall» till samt de ståtliga »stigportarna».
LARSMO KYRKA
Thomas
Rijf gjorde två ritningsförslag till kyrka i Larsmo. Ena förslaget är i sten, det andra i träutförande. Dessa ritningar är
daterade Nykarleby den 22 november 1782. De blev dock inte godkända på högsta ort i Stockholm. Efter det att larsmoborna i sin tur förkastat
intendentkontorets förslag — en stenkyrka med västtorn — började man på eget bevåg uppföra den nuvarande kyrkan.
Bygget skulle ske efter en ritning av en byggmästare som vistades på orten. Denna byggmästare visade sig sedan vara Jacob Rijf. Larsmoborna
teg visligen därom.
Kyrkobygget var nästan färdigt år 1786, när församlingen avfordrades förklaring rörande
bygget. »Uppfört utan överhetligt tillstånd, inte av ohörsamhet, utan av oförstånd, för vinnande av tid».
Kyrkan kunde invigas 1 s. i advent 1787.
Bland av Jacob Rijf ensam planerade träkyrkor bör särskilt Larsmo, Överkiimingi och Lehtimäki
nämnas, i nu nämnd ordning. De är kända för sina mäktiga kupoler och väl avvägda proportioner. Larsmo och Lehtimäki
har lanternin i tidens smak, medan Överkiimingi saknar sådan. En särskilt utmärkande förtjänst för byggmästaren
är den geniala, systematiskt uppbyggda träkonstruktionen av spännbockar för tornet. En tornkonstruktion, som i Larsmo och Överkiimingi
än i dag bär upp de tunga klockorna utan att svikta. För kupolvälvningen i dessa kyrkor har Jacob Rijf i stor utsträckning använt
naturligt krokigt växta tallstammar, vilka krokar är ett bestående, idealiskt stöd för de stora kupolerna.
Larsmo kyrka. |
Dessa två kyrkor är i interiören oförändrat och väl bevarade till nutid. Överkiimingi
kyrkas yttre har genom brädfordring förvanskats från det ursprungliga, stilrena. Larsmo kyrka har däremot genom varsam restaurering
på ett lyckligt sätt bevarats.
Den senaste, omfattande restaureringen leddes mycket förtjänstfullt av arkitekt Krister Korpela,
Gamlakarleby.
Vid arbetet med predikstolens trappa blottades Jacob Rijfs namn under en planka, vilket troligen inte uppmärksammats tidigare.
Larsmokyrkans
arkitektoniska komposition, både interiör och exteriör, är stram, liksom omgivningen är stram och slutligt avslipad. Verket kröner
här mästaren. Jacob Rijfs genombrott kom också med kyrkan i Larsmo.
Professor Heikki Klemetti uttalar sig berömmande om kyrkan:
»Tack vare Larsmo församlings fjäskande fick man här till stånd ett av vår gamla folkkonsts vackraste minnesmärken».
Jacob
Rijf.
[Originalbilden ersatt med bild från affischen till Jakobstads museums utställning Rijf 250 år i juni 2003.] |
DEN NYANTIKA KYRKOSTILEN
Efter Gustaf III:s återkomst från
Italien i medlet av 1780-talet, gör nyantiken sitt intåg i Sverige och därmed också i Finland. Kungen ivrade för dess spridning
och de flesta unga begåvade konstnärer sändes till Italien för vidareutbildning. Nyantikens speciella kännetecken var kolonner
och trekantsgavlar.
Arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz, född 1716 död 1796, var överintendent samt första preses och den egentliga
grundaren av Konstacademien år 1768. Adelcrantz anses som den yngre frihetstidens och den gustavianska tidens ledande arkitekt.
Som överintendent
framträder Adelcrantz som nyordnare av detta ämbetsverk, vilket nu fick lagligt fastställda linjer. Enligt 1776-års förordning
bestämdes, att intet offentligt byggnadsverk fick uppföras, utan att överintendentsämbetet utfört eller godkänt ritningarna.
Denna
stadga gick så långt, att den även berörde altarprydnader, predikstolar, epitafier och minnesvårdar, vilka fick utföras
av »Konstacademiens ledamöter» eller av dem godkända »Mästare».
Vid sidan av sitt ämbetsverk hade Adelcrantz
ett annat stort intresse, nämligen Konstacademien.
Adelcrantz' torntyp kom att sätta sin prägel på hela den svenska och finländska
landsorten. Gotikens spetsiga spira ersattes av lanterninprydd kupol eller pyramidtak. Stundom kunde en kraftigare utformad lanternin bli placerad på
det fyrkantiga tornet.
Förhållandet står i samband med förordningar och förbud mot uppförande av klockstaplar samt
med Adelcrantz' önskan att skapa värdiga helgedomar. Adelcrantz' ord förtjänar att citeras: »Denna vid överintendentsämbetet
antagna princip, har väl den obehagliga följd att ritningar över lantkyrkor hava en monotoni, som icke annat kan än misshaga Eder Kungl.
Maj: t i nåder approberade desseiner».
Det är mot bakgrunden av ovan skisserade premisser vi bör se de rijfska byggmästarnas
problem med underkända ritningar. Av vad som tidigare framgått, fick redan Thomas Rijf lida svidande nederlag i kampen med överintendentsämbetet.
Många av Jacob Rijfs ritningar rönte samma öde, ehuru de i flera fall väl fyllde de stipulerade kraven.
Tydligen insåg
Thomas Rijf och sönerna — om och sent — vad som borde göras.
Sönerna Jacob och Carl hade redan i detta skede utvecklats till
skickliga byggmästare. Under fadern Thomas' ledning hade de fått lära allt, vad han genom sin långa praktik erfarit. Men nu ansågs
tiden mogen för merutbildning. För att övervinna de i det föregående skisserade problemen sändes sonen Jacob till Konstacademien
i Stockholm. Han blev elev där 1783 vid 30-års ålder och studerade civilarkitektur under Adelcrantz' ledning. Följande år erhöll
Jacob Rijf ett intyg, vari säges, att Rijf »varit särdeles flitig och omtänksam att så
mycket möjligt varit samla och inhämta de kunskaper hvarmed Han framdeles må kunna tjena Sin Fädernes ort». Intyget är undertecknat
av överintendenten C. F. Adelcrantz, Konstacademiens direktör C. G. Pilo och Konduktör Olof Tempelman.
Adelcrantz utfärdade
även ett enskilt intyg, vari bl.a. säges, att Rijf »kunde uppgöra ritningar till både kyrkor och andra byggnader och detta ordentligt
såväl med hänsyn till fasthet och varaktighet som skönhet».
Den 28 juni 1784 utnämndes Jacob Rijf till länsbyggmästare
i Västerbotten. Denna utnämning innebar, att Jacob Rijf i allmänhet skulle »se över» de norrländska, gamla medeltida
kyrkorna och komma med förslag till vad som borde göras med dem.
Den något över 1-åriga utbildning i civilarkitektur Jacob
Rijf erhöll i Konstacademien medförde oanade möjligheter för det rijfska arbetslagets kyrkobyggande. Jacob blev nu den ledande i detta
annars väl sammansatta lag. Arbetsintensiteten nådde nu sin höjd, för att kulminera under 1790-talet med de förnämsta nyantika
skapelserna: Pedersöre, Skellefteå och Nedertorneå kyrkor. |
