Motsatsernas symbol Ett ljus i mörkret
"VARFÖR går hon så sakta mamma?" hörs en teaterviskning
i mörkret och alla små ställer sig på tå för
att se. Det var en allvarlig luciatrio som skred in mellan täta åskådarled
i ungdomsgården i Nykarleby på lördagskvällen. Det blev
Östen Engström som lockade fram leendet på flickornas läppar
och på publiken. Han gratulerade lucia till att hon valt, rätt
väg vägen till Nykarleby. "Vägen därifrån
är fel väg". De ca 1200 i salen verkade att tycka lika.
Ett kontrasternas par är vi, sade talaren Östen om föremålet,
lucia. Du är vitklädd med gyllene lockar, och jag är mörk
och svartklädd, och han sade att så är det. Livet är fullt
av motsatser. Unga gamla, friska sjuka, och de kontrasterna kommer
du att få uppleva i din luciagärning. Du kommer att möta människor
på livets solsida, människor som har det bra, men också finna
att det finns en skuggsida, du möter isolerade kontaktlösa människor,
gamla och sjuka. Östen Engström såg
luciagärningen som ett tecken på att vi vill vara med människor,
i stället för mot människor. Vi skall vara rädda om
varandra i stället för att vara rädda för varandra. Han konstaterade
att lucia inte kommer att göra något stort och det är inte meningen
heller, men det finns luckor i vår välfärd och hon kan göra
en insats där det bäst behövs. Det viktigaste är att hon genom
sin existens får oss andra att räcka ut en hand till handling, en hand
till kontakt. Innan lucia kom bjöds publiken
på musik, julsånger och Evergreens av storbandet, bygdemusik av Jeppo
spelmän och dragspelstoner av spelmansgillet. Det
var gott om "småttfolk" bland publiken, för dem blev väntan
på huvudsaken, Lucia, nog ganska lång, även om väntetiden
fördrevs i sällskap med trio Christine Julin, Elis Andersson och Stanley
Granvik, som spelade julsånger. Till luciasången,
sjungen av manskören, kom hon så äntligen in. Vid
in- och utgångarna spelade lionbröderna "Judas med pungen"
och samlade in pengar för Sparvboet. Resultatet blev 900 mk 50 p. Insamlingen
fortsatte på dansen senare på kvällen. Innan
luciaflickorna lämnade festen, som samtidigt var Arbis' terminsavslutning,
utlyste borgmästare och rådmän julfrid och dömde "att
inget straffbart eller förargelseväckande må ske i den förträffliga
staden.
|