Sekunderna innan avtåg är stor villervalla
FÖGA
ANAR den väntande publiken på torget vilken uppståndelse det
är i luciahögkvarteret minuterna innan tåget skall iväg.
Alla rusar omkring, lyktor har slocknat, allt som är glömt gör
sig påmint, två ljus i lucias krona vägrar brinna. Trumslagaren
kommer med trumman, men har ingen trumpinne, hästen som skall dra kortegen
vill absolut inte låta sig spännas för kärran och flicktrion
tittar förskräckt på den krumbuktande springaren medan tre fyra
man gör allt utom lyfter den mellan skaklarna.
—
Var det inte den kusk det är i ändan av tömmarna skulle man inte
våga släppa iväg dem, säger en i luciakommittén, men
om någon skall väl mästerkusken Hans Hansén klara en yster
springare och så småningom bär det i väg, nästan på
minuten. Först unga ryttare och stjärngossar, luciakortegen med sina
kulörta ljusbågar och de vinkande flickorna, julgubben också
till häst och så alla tomtarna. Sist i raden fackelbärarna som
i förbifarten får stränga order att inte gå i så tät
formation att de bränner upp varandra.
Men allra
först förstås trumslagaren som hittat en trumpinne i barnträdgården
och kan nu som han skall, slå på trumman så det hörs över
hela stan.
I LJUSSKIMRANDE KORTEGE efter stans ystraste
springare åkte Nykarlebys lucia Barbro och hennes tärnor Åsa
och Marianne sitt ärevarv genom staden på onsdags kvällen. Vid
torget hyllades de på granprydd tribun av manskören och fick små
luciasmycken. Publiken, som var rätt talrik, trots snålblåsten,
kunde i lugn och ro konstatera att det var en fräsch flicktrio som man röstat
fram.
Naturligtvis var de tre också hedersgäster
vid festen i Munsalagården senare på kvällen. Under den kommande
veckan väntar också en rad uppdrag de tre flickorna. De får hälsa
på både barn och gamla i festsalar, och vid sjuksängar, precis
som lucia brukar göra.
Man körde runt via
sjukhuset och frihemmet och försökte hålla igen så att alla
skulle hinna få en skymt av lucia. Sedan kom man längs Esplanaden till
torget och körde in mellan täta led av åskådare, som huttrande
väntade i blåsten och kylan. Så mycket folk som tidigare var
det nog inte på torget, men kanske munsalaborna valde att titta på
lucian vid festen i Munsala senare på kvällen. På torget sjöng
manskören bl.a. luciasången. Tor Lassén som också hälsade
välkommen till munsalafesten fäste smycken kring halsen på lucia
och tärnorna. Judas med pungen — Lennart Blomström — och hans
medhjälpare gjorde sig och sina tomma penning-pungar påminda genom
sång. Borgmästare Lennart Johansson och rådmännen Väinö
Kivinen och John Strang utlyste julfred över staden och dess inbyggare.
Det var en ganska kort föreställning på
torget, vilket var tacksamt en kall kväll som denna. Vid festen på
munsalagården blev det mera sång av manskören och musik av Yngve
Lunds storband. Barnen från daghemmet framförde ett sångspel
och Staffansvisan. Talet till lucia hölls av prosten Bertel Söderholm,
och som avslutning på programmet bjöd jeppoungdomar på en uppvisning
i Travolta-dans. Ringlekar och dans avslutade festen. |
