Jakten
  på
  Viola
  Gråstens
  ursprung

Tapeten Hassel av Viola Gråsten 1950.

I mars 2011 tillhandahöll Lars-Erik Bergman Carita Klockars artikel Idyllen vid älven från 1961. De flesta stadsbeskrivningarna är rätt lika, men denna skiljde sig från mängden för så många stadsbor hade intervjuats. Men det spektakulära var:

”Och för att ta en konstnärinna av annat slag: Viola Gråsten, uppskattad textilkonstnärinna i Sverige, växte upp här. Hennes far var skolkamrat med Herler.”

Detta var första gången jag hade sett den berömda textilkonstnären nämnas i Nykarlebysammanhang. Annars brukar man ju inte vara blygsam med att framhålla personer med anknytning till staden. På samma sätt som vi är stolta över vårt österbottniska ursprung.

Började luska och hittade en artikel av Isabelle Sundberg om Gråsten på modernform.se, frågade och fick snabbt svar:

Isabelle Sundberg praktiserade en sommar hos oss för några år sedan och skrev då ett par biografier. Tyvärr har jag inte hennes kontaktuppgifter.
     Men, jag tittade i boken om Viola Gråsten, skriven av Anne-Marie Ericsson, Förlag Signum. Det står såhär:

Viola Hildegard Forsberg föddes den 18 november 1910 i den natursköna kommunen Keuru i Tavestehus län i mellersta Finlands inland. Hennes föräldrar var Sigismund Forsberg och Hilda Kainlauri. De var finlandssvenskar. Fadern, som var född i Gamla Karleby, arbetade som telegrafist. Paret fick två flickor, Vivan och Viola. Mamman dog när Viola föddes. Tidiga somrar tillbringade flickorna i sin mormors hus i Gamla Karleby. ...
     Vidare står det att pappan gifte om sig med Anna Gråsten och att de tillsammans med flickorna flyttade till Sordavala vid sjön Ladoga i nuvarande ryska Karelen. Här arbetade Sigismund vid järnvägen ... osv.

Hoppas att det kan ge lite mer information till era efterforskningar.

Med vänliga hälsningar
/Jenny von Platen
von Platen Modern Form

Och apropå Nykarlebykopplingar: Postmästare v. Platen.

Då tycktes det trots allt ha varit ett villospår, fastän uppgifterna verkade så trovärdiga. Saken fick bero.

”Viola Gråsten gjorde succé på 50-talet med tyget ”Oomph”. Nu tillverkas det igen. Foto: Ljungbergs.”

Ur betalmursartikeln ”Oomph” — Gråsten satte färg på Sverige i Dagens Nyheter den 28/10 2010. Men just nu och fram till och med 31 maj 2023 kan den låsas upp gratis.

Tolv år senare, i mars 2023 dök namnet Gråsten upp för andra gången, nu i en notis i Österbottniska Posten av den 9 maj 1941:

Dödsfall. Den 1 maj avled i Helsingfors apotekerskan Sylvia Gråsten, f. d. Nykarlebybo, född Forsberg. Hon var 53 år gammal.

Så började jag nysta igen, för det var ju märkligt att en kvinna född Forsberg hade samma efternamn som den eventuella broderns förra fru. Sylvia fanns på ett klassfoto.

Kontaktade Rafael Olin som har, känns det som i alla fall, Svenskfinlands största släktträd. Var och varannan gång jag söker personer, hamnar jag hos honom. Och vice versa ... Då framkom att Violas far hette Axel Sigismund Forsberg. Tänkte då att han tillhörde den rikssvenska släkten Forsberg, men Backman hade ingen Sigismund i rullorna. J. L. Birck nämnde dock honom.

På Olins sid om Viola Gråsten fanns länk till Svenskt kvinnobiografiskt lexikon:

Viola Gråsten föddes i Keuruu i Finland år 1910. Hennes mamma, Hilda Kainlauri, dog när Viola Gråsten föddes. Hennes pappa, Sigismund Forsberg, som arbetade som telegrafist, gifte om sig med Anna Gråsten. Familjen som nu bestod av Sigismund, Anna, Viola och storasyster Vivan flyttade till Sordvala där Sigismund fick arbete vid järnvägen. Runt år 1920 flyttade de på nytt och då till Rantasalmi där Sigismund påbörjade juridikstudier, men efter en tid föll han in i ett alkoholmissbruk. År 1923 skilde sig Sigismund och Anna. Anna flyttade till sin bror Ernst Gråsten, som var advokat, och senare finansminister, i Helsingfors. Under ett par år levde Viola Gråsten (Vivan var tidigare avliden i difteri) under knappa förhållanden med sin pappa, tills hon omkring år 1926 flyttade till Anna och Ernst. Efter några år blev Viola adopterad av Ernst och fick då efternamnet Gråsten.

Viola Hildegard Gråsten, www.skbl.se/sv/artikel/ViolaGrasten, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Jenny von Platen), hämtad 2023-03-06.

Notera rundgången; Jenny von Platen!

Ur Olins material framgick också att Violas farfar Johan Axel Forsberg var född den 7 november 1859 i Nykarleby, handlande i Vasa en tid, men återvände till barndomsstaden och dog där 1924. Hennes farmor Alma Fredrika Stenman var född den 27 juni 1860 i Vasa. De gifte sig i Vasa och där föddes hennes far Sigismund den 6 maj 1885. Han dog den 26 januari 1926 i Helsingfors.

Farföräldrarna var rörliga och fastern Ilma Sylvia föddes 1887 i Kristinestad och dog som sagt 1941 i Helsingfors. Men då kan man ju tycka att det är lite märkligt att hon i dödsnotisen anges som f.d. Nykarlebybo. Förklaring kan vara att antingen flyttade hela familjen till Nykarleby eller så tog farföräldrarna hand om henne under skoltiden. Sylvia var gift med Edvin Gråstén, bror till Violas styvmor och adoptivfar. Ett lite krångligare släktskapsförhållande än vanligt. Sånt här för mina tankar till Knape och Ärfda Balk.

Sammanfattningsvis så är det nu klarlagt att det fanns en stor textilkonstnär som härstammade från Nykarleby på fädernet och att hon troligen vistats i staden sommartid. Formuleringen i Anne-Marie Ericssons artikel borde då vara:

Fadern, som var född i Gamla Karleby Nykarleby, arbetade som telegrafist. Paret fick två flickor, Vivan och Viola. Mamman dog när Viola föddes. Tidiga somrar tillbringade flickorna i sin mormors farmors hus i Gamla Karleby Nykarleby.

Fortsättning följer – förhoppningsvis.

Smånotiser.
—

Invecklade släktförhållanden.

För omkring 25 år sedan bodde på ett ställe i Västmanland en 65 års änkling vid namn Gustav Andersson, jämte en 40-årig son, Johan. I tjänst hade de en 20-årig tös, Anna, från granngården. Änklingen förälskade sig i flickan och gifte sig med henne. Sedermera gifte sig sonen Johan med Annas 39 åriga mor, som var änka med några minderåriga barn, samt flyttade till hennes gård. I vardera äktenskapen föddes barn.

Av dessa giftermål skapades de mest invecklade släktförhållanden. Så blev Gustav Anderson sin hustrus farfar och farfar åt sina svågrar och svägerskor, samt svärfar åt sin svärmor. Hans hustru blev farmor åt sina egna syskon, svärmor åt sin mor, samt mor åt sin styvfar. Sonen Johan blev far åt sina mostrar och morbröder, samt sin mors far, alltså sin egen morfar och morfar åt sin fars barn, sina halvsyskon. Hans hustru blev svärmor åt sin svärfar och mormor åt sin man samt mormor åt sin svägerska.

Så tokigt kan det bli, när gamlefar äktar en ung flicka och sonen hennes mor.

Mattor
att rya om

— — —

Hon samlar både på vackra tyger och på ryamattor och är något av en expert på textilier. Till vardags driver hon vintagebutiken Lata pigan i Vela, utanför Enköping. Favoritkonstnären är Viola Gråsten.

- Hon var en ryakonstnär med en otrolig känsla för både form, mönster och färgkombinationer som jag är väldigt förtjust i.

Viola Gråsten (1918–1994) var från Finland, men flyttade till Sverige på grund av andra världskriget och var verksam här under stora delar av sitt liv. Hon är kanske mest känd som mönsterformgivare för tyger, men hon skapade också otaliga ryamattor. I Finland finns en mycket stark ryamattstradition.

– När hon kom hit arbetade hon bland annat på NK:s Textilkammare där hon ritade många jättevackra ryor, säger Margareta Backström Öberg.

Till NK rekryterades hon av Astrid Sampe 1945. Viola Gråsten väckte genast uppseende för sin kraftfulla stil och garnernas ovanliga färgkombinationer, som rött och rosa eller blått och grönt.

Ryamattan Blå månen mäter 252 x 177 centimeter och är komponerad av Viola Gråsten 1949, för NK Textilkammare. Ett exemplar finns hos Röhsska museet i Göteborg.

— — —