I julhelgen när det var dags för den årliga kollen av externa länkar, kom jag in på en sida om bortrövade till Ryssland under Stora ofreden. Den i sin tur ledde till skalman.nu, där jag hittade lite funderingar om att Abraham Lindqvist skulle ha varit en av de sista veteranerna i livet från Stora nordiska kriget. Kunde det finnas något annat med Nykarlebyanknytning på skalman.nu? Det gjorde det; några rader om den för mig hittills helt okände:

Bödeln
    Heikki
        Matinpoika
            Hakalainen


Googlade vidare och hittade ett antal sidor där han förekommer. Nedan en sammanställning av vad jag hittade.

Nykarlebybon Heikki Matinpoika Hakalainen är den mest kände av Österbottens bödlar. Han var den tredje länsbödeln, förordnades 1660 och verkade i drygt 40 år. Hakalainen sägs ha varit enörad, för Åbos bödel kapade ett öra vid tjänsteinsättningen. Detta kom sig av att man tänkte att han känns igen överallt om han försöker fly. Senare forskning har visat att Hakalianen halshögg eller hängde mer än 100 personer. Att det var så många avrättningar, kan delvis förklaras med att han var verksam under häxförföljernas tid.

Det uppges attt anledningen till att Nykarleby blev bostadsort var att orten låg centralt i Österbottens län. Det faktumet kan dock diskuteras när man ser länets utsräckning år 1634.


Nykarleby markerat med
rött i Österbottens län.

Hakalainen fick ej bosätta sig i staden, så man byggde en stuga för honom i närheten av tullporten, men utanför tullstaketetet. Gissningsvis i närheten av sockenstugan. Han fick med sin familj leva ett ganska isolerat liv eftersom stadsborna fruktade dem. Om en stadstjänsteman hade ärende till Hakalainen, kunde han ta med sig ett tiotal män som eskort.

Hakalainens lön fastställdes vid förhandlingar ledda av landshövding Johan Graan i Vasa våren 1660. Efter att man först tagit reda på Åbo-bödelns lön, beslöt man att ur Kronans bötesmedel betala Hakalainen enligt följande:

  • halshuggning – 3 daler
  • hängning – 4 daler
  • bränning och stegling – 5 daler

Hakalainens son smugglade vid ett tillfälle 48 rullar tobak från Tallinn och tre tulltjänstemän skickades hem till bödeln för att beslagta smuggelgodset. När de framfört sitt ärende, tog han fram sin bila loch lade den på bordet och sa: ”Om någon dristar sig till att söka tobak i mitt hus, hugger jag huvudena av er alla, för ni är inte så många att antalet avskräcker mig.” Det blev handgemäng i vilket även bödelns fru deltog. Borgarna utgick så småningom med segern och båda fördes till stadens fängelse för att invänta rättegång. När han senare stod inför rådstuvurätten märkte man att han frigjort sig från handfängslen genom att slå sönder låset. Han tillfrågades om tilltaget och svarade: ”Just det samma om jag har dem, jag tänker ändå inte fly.”

Bödelns var den lägsta i rang bland länsstyrelsens tjänstemän på 1600-talet. Benådade brottslingar kunde bli bödel, men värvet kunde också ärvas från far till son. Bödeln verkställde dödsdomar och begravde självspillingar. Ibland verkställde han spöstraff, men oftast utfördes de av profossen eller spöaren.

Hakalainen fick många gånger förklara sina förbrytelser i rätten och då och då hamnade han själv i fängelse. Våren 1695 var han i Vasa hovrätt anklagad för trolldom, men friades dock den gången efter att han bedyrat för rätten att han utövat folkläkekonst och inte trolldom.


Läs mer:
Källa: Rangistuksia entisaikoina, osa 9: mestaaminen ja hirttäminen, roviolla polttaminen sekä itse pyöveli sun muuta...
Luukko, Armas (1964). Suomalaisen pyövelin muotokuva, 4 s. i Kotiseutu.
Dödsstraff i Uppslagsverket Finland.
(Inf. 2016-01-31, rev. 2022-01-04 .)