Lars Pensar

1940–2021

Livet är som ett pärlband av dagar där för det mesta den ena är den andra lik. Men så kommer ibland undantag, till exempel i augusti 1970 när jag började på ettan i Normen och när skoldagen var slut, direkt cyklade till barnträdgården för att reta småttingarna som fortfarande gick i ”banttis”. Kanske en kompensation för att vi kallades ”föstakaliser”.

Nästa stora förändring kom i augusti 1976 när det var dags att börja i högstadiet. Källbacksungarna var som så ofta samlade vid ”Backlunds bärji” vid korsningen Gustav Adolfsgatan-Grev Tottgatan. De stora pojkarna informerade gärna och yvigt om vad som väntade och bland det värsta man skulle utsättas för var ”Pansar”. Kommer dock inte längre ihåg på vilket sätt han skulle vara så besvärlig.

Med viss bävan inväntade jag den första historialektionen och när läraren väl uppenbarade sig, förstod jag absolut ingenting av skrämselpropagandan jag fått mig till livs. Lars var hur trevlig som helst och undervisningen var spännande och intressant. Samma med biologi- och geografilektionerna.

Efter att jag 1979 gick ut högstadiet skildes våra vägar tills jag en tid i slutet på åttiotalet var styrelsemedlem i Museiföreningen.

Våren 2002 inledde jag arbetet med Nykarlebyvyer. En oförglömlig händelse från den sommaren är när jag klängde i åbacken nedanför Brostugan för att fotografera en jämförelsebild till ett vykort och Lars kom springande. Han hade haft så bråttom att den vita pickupen stod med dörren på vid gavel på Brostuguparkeringen. Från den stunden blev vi ett ”Nykarlebyvyerteam” och har kommunicerat i mängd och massor under åren. Till en början kom veckobrev med olika klipp och noteringar, som småningom resulterade i en drygt 30 cm hög bunt. Efter att Lars skaffade skanner har det mest blivit e-post, vid det här laget tusentals. Vad hade Nykarlebyvyer varit utan Lars engagemang, kunskaper och samlingar?! I skrivande stund sökte jag förekomsten av ”lars pensar” och det blev 2 410 träffar på webbplatsen!

Tack vare bekantskapen med Lars har jag och min familj under semestrarna i Nykarleby fått närturista till tidigare obesökta platser som Hällgrund, Sågholmen, batterivallarna på Leppon, Charlottenlund och Namnberget på Alören, Grundön o.s.v. Ofta på morgnarna när jag var på besök i barndomsstaden, tog vi promenader och tittade på gammalt och nytt.

Besök vid Majniemi på väg till Charlottenlund sommaren 2017.
Förstoring. Foto: Folke Holmström.

Lars var inte bara en medarbetare på Nykarlebyvyer, utan han hade också fått rollen som en ersättare för min för tidigt bortgångne far. Jag berättade om sådant som hände i familjen och på arbetet, vi diskuterade dagshändelser och i sann ”Hagforsk anda” informerade vi varandra om väder och vind. Lars i sin tur informerade mig om motsvarande från sin egen och Nykarleby-horisont. Han var en stor djur- och i synnerhet hundvän. När vi skaffade hund fick vi ytterligare ett gemensamt intresse att diskutera.

För några år sen kom Lars och Kristina på besök till Drottningholm och jag var så glad över att vi kunde återbörda åtminstone en liten del av den gästfrihet de under åren visat oss och guida runt i min nya hembygd.

På grund av coronapandemin hade vi inte träffats sedan september 2019.

*

Denna nu något omarbetade text skrevs i samband med att sonen Johan inför 80-årsdagen sommaren 2020 hade bett vänner att bidra till en minnesskrift. Jag avslutade då med:

Med tack för den tid vi hittills haft tillsammans och hopp om samarbete många år framöver i Nykarlebys tecken, sänder jag mina hjärtligaste och varmaste gratulationer på 80-årsdagen!

Tyvärr blev det inte många år framöver utan endast drygt ett. Lars avled hastigt efter den sedvanliga morgonpromenaden med Maggie torsdagen den 28 oktober 2021.

Fredrik Liljeström,
för evigt tacksam för allt