Runar Still
1905–1985
Pastor Still figurerar då och då, och jag har länge tyckt att det borde finnas en minnesruna över honom. Det aktualiserades när Katarina Näs bidrog med några foton ur sin mormor Ruth Sandås fotoalbum. Hon var gift Nylund och levde 1911–1971. Än en gång ser man det stora värdet av att skriva vem, vad och när om bilderna i fotoalbumen. Och om bilderna inte finns i album, är det värdefullt att skriva på baksidan. Hittade ingen minnesruna så jag sammanställde lite spridd information.
Runar Johannes Still föddes den 17 mars 1905 i Tammerfors och dog den 6 oktober 1985 i Jakobstad. Gift med Rhode Ines Still född Finne i Dalsbruk (1908–2007).
Om en förfader står att läsa i Matts Johansson Svartsjös 300-årsminne av Ragnar Mannil (1973) på loffe.net:
Vi nämner ytterligare folkskolläraren-lekmannaförkunnaren Johan Still och dennes båda söner, prästerna Daniel och Runar Still, släktforskaren Melker Storå, riksdagsmannen Johan Broända, bondepolitikern Birger Åminne, lektorn vid Nykarleby seminarium Oskar Holmqvist och hans båda söner Nils och Bengt, vardera med dokumenterade litterära anlag. En hos oss icke så alldeles vanlig vältalighet synes ha utmärkt många företrädare för denna släktgren. Hjalmar Krokfors, vars namn vi ytterligare kan foga till vår lista över Svartsjö-ättlingar, ...
Pastor Olav D. Schalin lämnade församlingen för en tjänst i Pargas och Still provpredikade den 25 maj 1930.
Still lämnade sin kyrkoherdeadjunktstjänst i Kvevlax och förordnades att från den 2 juni 1930 vara t. f. kapellan.
Förutom kapellanstjänsten undervisade han i Nykarleby Samskola i religion och engelska.
Still ledde väckelsesammankomster. I hans arkiv i Åbo Akademis bibliotek, Handskriftssamlingen finns 1,5 hyllmeter brev, manuskript, predikningar etc. Ämnesord är tungomålstalande och väckelserörelser. Material från hans far Johannes och Johanna Holmbom ingår.
Om bakgrunden till det kommenterade Åsa Forsman, här i urval, i ett Facebook-inlägg 2021:
Runar Still var en mycket intressant och delvis omstridd personlighet. Från Snappertuna berättades det att han brukade banda sina predikningar på kassett och distribuera dem till sina trogna. Läran vet jag inte så mycket om, men den var av allt att döma väldigt exklusiv och härstammade så vitt jag vet redan från hans far. Hans förhållande till sina prästkolleger tror jag var ganska kyligt, han gick t.ex. aldrig i kyrkan när han inte själv hade gudstjänst. Själv hade jag en gång i skolan en dust med honom om kvinnliga präster. När han inte kom på något annat argument drog han till med: ”Men kvinnorna har ju så svaga röster!” (Till saken hör att folk klagade på att hans egen välmodulerade stämma inte hördes i kyrkan.) Då steg jag upp och sa: ”I så fall kan man väl installera högtalare!” Varpå diskussionen avslutades med: ”Men du Åsa, du kommer inte att behöva någon högtalare!”
Lars Pensar i samma inlägg:
”Stillanerna” som jag nämnt, fanns främst i riktning Kovjoki-Markby härifrån. Många tycks minnas honom väl med objektivt omdöme. Att han, liksom Viola Renvall som förevigat Kackurdunten med dikten om kyssen där, varit med om stormningen av det inringade Tammerfors påsken 1918, kunde bägge ge dramatiska skildringar av, ordbrukare som de bägge var på varsitt håll.
År 1966 tillträdde han kyrkoherdetjänsten i Snappertuna och innehade den till 1970.
Om Still tillträtt 1926 eller tidigare hade han bott på kapellansbolet Lillollas för år 1927 blev Värnamo kapellansbol.
|
