Rågbrödssynden*)
*)
Närmast inspirerad av ett vittnesbörd i en religiös veckotidning.
Vem
är på väg i nattens mörka tid?
Frusna gruset knastrar
under
tunga stövlars tryck.
Nå, det är blott Smeda-Elis
en
stor och starkan kar.
Han blev helt plötsligt omvänd
i Salems
hus i dag,
när Anders Axel Karlsson
med nit och kraft höll tal.
»Du
syndare, förtappare, bedragare, suput,
din själ är död
som Faraos sju magre kreatursnöt.
Din självgodhet i idioti förkastat
Kristi nåd,
din syndaglömska är så stor att jag vet knappast
råd
du lilla ynka usla kryp», så predikant Karlsson röt.
»Du tror din själ den är så ren du usla usla flarn,
du
som skulle kunna stjäla bröd av Herrens egna barn.
Nej, ner på
knä, sträck upp din hand och bed en bön till Gud —
bekänn
din synd och
ur dess garn
försök befria dig!» Och nu
är midnatts mörka tid
och Smeda-Elis är på väg
att
sona ett av sina brott. Tre mil han har att gå i natt
men han får
ingen ro
förrn han har kastat bördan arv
och fått försona
sig. En gång när han var fjorton år
begick han nämlit
hemskan synd. »O, Pell jag stal fem bröd en natt
för
länge sen av dig,
o, tillgiv mig, o, tillgiv mig,
o, lyfta bördan
av». Gröjtas-Pell som uppväckt blev
ur midnatts tunga
sömn
han gäspade, han kliade
och undrade: va fan — —? Så
fick han saken sakta klar
och röt med sömntung röst:
Sku
int he di brö ha kunna vänt till dan
tå e ha orka i trätti
år.
Å förrästin ska ja säj de —
att ja skiter
i några brö.
Ja ids int förlåt nan fan för tem
—
för no jöutas he stjäla
brö. Och Smeda-Elis sakta gick
i natt på enslig väg.
Han
hade ej tänkt, ej trott det här
ej kunnat ana det ens.
Att Pell
skulle sätta mindre vikt
vid fem bröd än Herren Gud,
att
Pell inte fordrade ånger alls
— att han visste hur hunger känns. Ja,
det var en märklig teologi
som Elis lärt sig i natt
och det första
undret slog sakta rot
och bucklade till hans hatt. |