Skogsparken

En sommardag, då vi som vanligt 
strövade omkring i skog och mark 
kom vi till ett märkligt ställe: 
mitt i skogen låg en — park. 

Raka reste sig vid ingångsporten 
stammarna av gran och tall. 
Och vi gick som i ett sagorike 
genom skogens pelarhall. 

Mellan trädens kronor lyste 
sommarhimlen hög och ljus. 
Och i parkens salar hördes 
fågelsång och sommarsus. 

Över barrbeströdda gångar 
steg vi med vår bara fot. 
Lingonris och ljus linnea 
blommade vid trädens rot. 

Plötsligt låg en damm framför oss 
spegelblank i skogens mitt. 
Vita skyar seglade i vattenspegeln 
som en akvarell i blått och vitt. 

Hastigt blev det fart på stegen 
där vi gick på parkens gång: 
mitt i dammen, som en drömbild, 
reste sig en — paviljong. 

Dit till paviljongen gick vi, 
satt vid räckets kant och såg 
blåa sländors lek i vassen 
och i vattnet ljusa skyars tåg. 

Sist till minne utav denna 
vackra sommardag 
skrev vi våra namn på pelarn 
alla i vårt glada lag. 

— — —

Det finns så mången vacker park 
som jag sen dess lärt känna 
men var på jorden finns en plats 
så full av frid som denna.