BALLADEN OM
DEN VÄLDIGE PRÄSTEN

Guldkorn

Guldkorn



Folket efterfrågar stundom
tidender om starka prästen
var han levt och när han verkat
prästen Freytag folkmuns Freta

Under tredje Gustavs tider
säges född i Brahestaden
uti sjuttonhundratalet
kom hans färder till Nykaabi
för att ordet där predika
jämväl tukt och Herrans maning

Dock ej sägner honom bringats
för hans konst att prästman vara
men för sällan skådad styrka
boende i rygg och länder

Västerväg till Jepu lades
uti dessa nådens tider
allt från Värnamo till Juthas
Kommen till Pärhinders backe
krokobacken nära Olsas
mötte block i stenigt kummel
kullersten som måste undan

Sex man baxade med lödor
men förgäves — kullerblocket
ville ej sin livsgrop lämna
Då kom ridande där Freytag
hoppade i gropen neder
lade arm och skulderstyrka
spände rygg och tre varv flög den
stenen som gråskäggig vittnar
än om bragden invid vägen
stava kan du år och data
sjuttonhundrasjuttisju
Freytags sten för sena släkten

Från Lill Ollas prästebole
flyttar Freytag sen till Munsjäl
som kaplan på Haga prästgård
Lägger bragder uti viken
bortom Udden ner vid stranden
För att båten ej skall brukas
obehörigt utan tillstånd
släpar han den hem till Haga
mellan varje fångst av fiskar
drager båten tung och beckad
som en vant' med stora näven

En gång täljdes uti folkmun
skulle Alhqvist studiosos
som i prästgålns somrar bodde
ställa till förtret för Freta
stretar då i båtens akter
mot den hela långa vägen
Obekymrat dras dock båten
Freta ej om sveket låtsas
pratar skämtar travar hemåt
hem från viken över åkern



Stundom täljer sägnen syntes
ingen gräns för Freytags krafter
som den gång när väderkvarnen
skenat har på Haga ställe
griper prästen omkring stocken
hjulstocken med bara armar
håller den med väldig styrka
kramar den i hårda vinden
tills ett tjuder kunde läggas
fås som hakar på de vingar
som nyss skenat uti stormen

På en resa ner till Mussor
såg han Freytag uti Tuckor
huru några karlar lödde
upp förgäves knut på stuga
Prästen steg från hästen neder
lyfter ensam stuguknuten
så att hörnsten kunde läggas
på sin plats där rätt inbringad



Dock mest lever Freytags tilltag
att en gång i byen Bonäs
när han red den långa vägen
mellan Nykaabi och Munsjäl
ville hästen skulle vila
beta ock på frodig linda
som där bjöd på nyrik grönska
men enär ej led och grindhål
syntes inom räckhåll härför
lyfter Freta varligt Brunte
över gärdesgårdens trodor
så att hästen kunde beta
medan själv han gick till Munsjäl
för att där söndagspredika
hålla själens mäss' och döpa
Gjorde även samma kraftprov
när om kvälln han vände åter

Många sägner utom dessa
täljer folkmun om i bygden
om hur gruveliga stenblock
av den väldigvordne prästen
uppå kyrkbyggsmuren bäres
dit av Freytags starka armar
sten på sten till nya kyrkan
Om hur han med sin tumända
lyfte lätt en tunna tjära
och hur denna samma tumme
täckte hel speciedaler

Mång't från tid han teologien
läste i Uppsalas gränder
så ock om de vilda kamper
mot gesäller i den staden
Stillsamt modig from i vardag
var han Freytag täljer sägnen
liksom alla starka karlar.
Men var denna styrka föddes
visste ingen svar på frågan
Björnmjölk kanske sade någon
trolldom säkert trodde andra
dock likväl den fanns där styrkan
denna visshet ingen klandrar.




Blåklockor vid den besjungna vägen mellan Forsbacka och Isakas.
Foto: FL, juli 2005
        



Gunnar Nylund (1982) Solvarv.


Nästa dikt: Balladen om den glänsande vallacken.


Ett mästerverk! Tankarna går till "Gamle gode Väinämöinen ...". För varje gång jag läser balladen i vilken i stort sett alla Freytags stordåd finns med, blir den bara bättre och bättre. Lars Pensar kommenterade att Freytag kallades till Stockholm för att bedyra att de enorma kroppskrafterna inte var bekomna genom trolldom.


Läs mer:
Präststenen och fakta om Freytag.
Ordförklaring.
Balladen är av den kalibern att den hör hemma bland Guldkornen.
(Inf. 2005-08-13.)