I SVERIJET


vandrade ofredsflyktingarna fram i nödhopar
tiggande sin mat och sökande tarvföda
en matsked mjöl här och en gusslånsknobil där
förtäljde Lisa Gret som var med
Detta gav vattvälling och nödtorftig aftonvard
stundom tvingades de vandrande livnära sig helt
av harabröd och bär från skogarna
Och de spredo sig i riket

Vid återkomsten
var flest av stugorna
och riarna och ängsladorna
övertagna av nya ägare
eller vädersnett nerramlade

Och Edla Persdotter
som icke mera hade man
måste taga sig för med karlaarbet
och då hampa och lin
icke heller ullrika får vara tillfinnandes
bråkade Edla nässlestjälkar
och humlerevar till blårgarn

Gårdshunden Lona vidkändes gnällande
Edla vid sexårs återkomsten
men flerårsvalparna vistades
som vildhundar i skogen.



Gunnar Nylund (1982) Solvarv.


Nästa dikt: Handelsman Tudén.
(Inf. 2005-12-20.)