LANG MATT


stakade sig över sundet
över sundet vid Laggnäs
en solhög majdag
våren åtti
hängde konten på torrkvistroten
och tog vid att hugga timmerstock
i Heikkiläbackan
där skogen stod mäktig
langtät mörk
svarbrun mot roten
Trettitvå stammar
täljes det i hävderna
fällde Lang Matt
innan pelarfurorna första huggdags afton
skrämda mötte markens mossa
så langtät mäktig stod skogen
den våren
på heikkiläbackan
När gården urmodig revs
och flyttades till kyrkbyn
sommaren sextitvå
sa gubbarna
att de aldrig tillförne hört maken
till fint och klangfullt bredtimmer
och rak bilat
lik timret i Lang Matts gården
som han en solhög majdag tog vid
att blåyxhugga i heikkiläbackan.



Gunnar Nylund (1982) Solvarv.


Läs mer:
Nästa dikt: Nära Jinjärv holmen.
Ordförklaring.
(Inf. 2005-09-22.)