I 
Vad frid i denna stund kring denna kyrka, 
som lyfter högt sitt torn och sina murar 
mot rymd, som mulnar eller skimrar blå. 
Hur andaktsfullt de höga träden stå. 
Här tystnar larmet, orons röster tiga, 
och svagt och såsom buret fjärran från 
i trädens sus förtonar tidens dån. 
De tunga stenarna få liv och sväva, 
och murar, pelare och stödverk sträva 
att stiga, bäras och allt högre nå 
mot rymd, som mulnar eller skimrar blå. 
Vad frid i denna stund kring heligt hus, 
där alla ljud förgå i trädens sus 
och klarare än annars tyckes solens ljus. 

...


Joel Rundt (1939) Allt talar till ditt hjärta.