Det
finns en makt vars namn är godhet
Vid invigningen av Topeliushemmet på Kuddnäs 24
Juni 1934
I
Det finns en makt vars namn är Godhet,
som mild till människorna ser
och när de ned till jorden födas
en dyrbar gåva åt dem ger.
Och om sin gåva väl de brukat
och över jagets gränser nått,
och om med den de andra tjänat,
de lönas med en högre lott.
Då ger han dem sin största gåva,
han ger dem mildhet, ödmjukhet,
han ger dem godhet, renad vilja
och vishet, som sin ringhet vet.
Hav tack, o Godhet, för den gåva
du gav ett litet barn i hand!
Vi veta, att han väl den brukat
och skänkt den åter åt sitt land.
Av stundens helgd, av vördnad fyllda
som på en helig plats vi stå
här i det hem, till vilket tusen
och åter tusen tankar gå.
Vad helig frid, vad höghet råder
i dessa ljusa, tysta rum!
Du vandrare, träd in med vördnad
och böj ditt huvud, ödmjuk, stum!
Vad glans kring denna plats på jorden,
vad höghet kring ett signat hus!
Av sång och saga överstrålat
det skimrar i förklarat ljus.
II
Säg, är det ej så, att vi tycka oss höra,
hur asparna susa så ljust i dag,
och lönnarnas sång är en stilla hymn
om solig högtid och signad fred.
Och kanske gömd i en lövrik krona
en Sylvia sjunger Guds godhets pris,
och kanske får hennes röst i dag
en klarare ton än någonsin förr.
Den ljusa bygden i nordens skönhet
är klädd till högtid, till ljusets fest.
Och kring oss blommar den barndomsvärld,
som står förklarad i dikt och sång.
Där reser tornet sin höga spira
som förr mot skimrande morgonskyn,
och forsen sjunger som förr sin sång,
och tankfull glider den lugna flod.
Den glider som förr mellan gröna stränder
i stilla flöde mot havet ut,
och kanske med sig ett bud den bär
till Alörn, skrudad i sommarns flor.
Och havet åter sitt bud oss sänder
med sångens blommor ur vågens brus,
och himlen välver sig evigt hög,
en strålfull port mot Guds allmakts värld.
Och om vi lyssna, vi skola höra
en hälsning bäras från allt vårt land,
från dem som älska och ära högt
den gåva här oss Guds godhet gav.
|