|
Floden
Breda
flod, som aldrig vilar,
outgrundligt, djupt ditt vatten
under dunkla valven ilar,
mörkt och skrämmande i natten. Broar, verk av
människohänder,
sammanbinda dina stränder,
kajer kuva dina vågor. Gröna trän och gula lågor,
som den
dunkla kvällen tänder,
se i dig som stumma frågor.
Städer blomma vid din sida.
Du skall ständigt framåt glida. Vandrarn
dröjer vid ditt flöde,
blickar tankfullt i din bölja,
ser i den sitt eget öde
att en evig oro följa. |