En eldares hågkomster
Skolrådet J.L. Birck som i 15-årsåldern slet som lokeldare på tåget för 35—40 mk i månaden, har i ÖP gett en drastisk bild av arbetsförhållandena vid järnvägen. Av sparsamhetsskäl eldade man sommaren 1901 med ved av det rivna brolocket från Stora bron. [Även hösten 2004 byttes brolocket.] Veden var full av tjära, grus och sand, vilket ledde till att rosterna på loket slaggade igen, varför ”Nykarlebybässen” blev obrukbar tills slaggen mejslats bort. Snöstormar kunde stanna tåget, så att konduktören fick vandra till fots med postsäcken till Kovjoki, medan lokföraren och eldaren arbetade i timmar för att få loss tåget ur snödrivorna. Sommartrafiken hade en gemytligare prägel med glada villaresenärer vid anhalterna intill Brostugan vid Storbron och vid ”Smaldöraboden” i gamla skolhuset vid Kyrkogatan.



Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid. 376 f.


Läs mer:
Citaten är hämtade ur: Stadens första järnväg och Lokomotiveldare på Nkby järnväg av J. L. Birck.