Under 1847 fortsatte kommersen i samma utsträckning som tidigare. Redan den 2 jan åtog sig Collander på förfrågan att till Carl G. Bäck i Stockholm under våren leverera 800—1 000 tr tjära till ett pris av 8 rdr riksgälds per tunna ombord på mottagarens fartyg, klarerat till sjöss i Nykarleby. Bäck hade önskat hälften i 1/1 och hälften i ½ tr, men Collander framhöll att under vintern ytterst litet tjära i ½-tunnor kunde åtkommas, varför han ej kunde förbinda sig att leverera mera än 80—100 sådana såsom nödig stuvning. Däremot kunde 100 halvtunnor beck fås till 12 rdr rgs per tunna. Affären förföll emellertid, då Bäck fordrade att åtminstone 400 st. ½ tr tjära skulle ingå i lasten. Detta villkor kunde Collander ej uppfylla. Lasten hade varit avsedd för Finnboda Beckbruks Bolag i Stockholm.

Med Benj. Schmidt fortsatte affärerna. Collander framhöll visserligen i brev till Schmidt den 29 jan., att han på den tjära han föregående år levererat med Dahlstedt till Schmidt »haft nästan ingen förtjenst, åtminstone icke mera än Schmidt». Priserna i Österbotten var då liksom nu höga på grund av de stegrade priserna i England och Medelhavshamnarna. Även i Köpenhamn hade priset stegrats under senare delen av sommaren. Collander ansåg att Schmidt borde kunna dominera handeln med tjära i Pillau under den kommande sommaren, ifall affärerna fortsatte. För att undvika klagomål på kvaliteten vore det »en god portion» att i varje last få avskeppa 75 à 100 tr beck, så skulle därigenom den grövsta tjäran kunna undvikas. »Att Tunn-kimbarne för framtiden icke skola afhuggas och skadas vid stufningen i fartyget», skulle Collander sörja för genom Dahlstedt, ty till detta hade han, Collander ovetande, varit skyldig.

Collander meddelade även att kapten Dahlstedt lyckligt hemkommit med sitt fartyg den 31 okt. föregående år, medan kapten Östman däremot blivit vinterliggare i Kristinestad, så att konkurrenten Albert Dyhr nu troligen icke kunde göra Schmidt förfång i konkurrensen om kunderna åtminstone under vårdelen av sommaren.

Firman Bencke & Co fick i april 1847 avslag på sin begäran om leverans av tjära till 7 mk Hbco per tunna. Firman höjde då priset med 8 sch. per tunna tjära och beck, men Collander vägrade fortfarande att anta detsamma. I början av vintern var tjärpriset redan ganska högt, skrev han, men före vinterns utgång steg det ytterligare till följd av den ringa införseln till staden och de höjda noteringarna i England och Köpenhamn. Skulle Bencke däremot kunna erbjuda 8 mk 8 sch. Hbco per tunna tjära, vore Collander beredd att anskaffa en last till sommaren.

Till Benj. Schmidt & Co avlastades i slutet av maj skonerten Hoppet med 415 hel- och 20 halvtr tjära samt 40 hel- och 70 halvtr beck. Priset var 7 mk 8 sch. per 1/1 tunna tjära inkl. frakt och 8 mk 4 sch. per ½-tunna samt 10 mk 8 sch. per tunna beck. Hela leveransen steg till 3 982 Hbco mk. Då den yttre redden ej blev isfri förrän den 11 juni, kunde fartyget ej avgå tidigare.

Bristen på fraktfartyg var nu så stor i Nykarleby att de ej gick att uppbringa ens »om man betalte guld». Collander låg i början av juni med flera 1 000 tr tjära i lager och priset hade drivits upp till 9 rbl bco ass per tunna. Han prutade ej. Bencke & Co som ej ville betala det av honom begärda priset, avvisades på nytt. Den 28 juni avgick dock galeasen Annette, hemmahörande i Korpo, skeppare Mats Mickelsson, till Bencke & Co i Danzig med 400 tr tjära och 25 tr beck. Bencke skulle mottaga och försälja lasten till förmånligaste pris och därför kreditera Collander. Denne hade nu erfarit att priset på tjäran i Köpenhamn stigit till 11 mk 8 sch. Hbco per tunna.

Fartyget var som vi sett ett »allmogefartyg» och fick enligt förordningarna ej inta last i Finlands städer, men däremot nog transportera laster inom Östersjön, då de upptogs som egna i tulIpasset, vilket skett i detta fall. Fartyg och last gick oförsäkrade. Collander uppmanade Bencke lämna Mickelsson en god betjäning.

Lasten skulle således försäljas för Collanders räkning. Det gick emellertid som han beräknat; Bencke uttryckte önskemål om samma varor till de av Collander föreslagna priserna och den 4 juli facturerade denne därför »laddningen» på Bencke à 8 mk 8 sch. Hbco per tunna för tjäran och 11 mk 8 sch. för becket inkl. frakt. Hela lasten uppgick till 3 687 Hbco mk, att betalas per prima & secunda växel till ordres Finlands bank, betalbar i Hamburg. Collander gratulerade Bencke till en god förtjänst, »som säkert icke kan uteblifva».

Det blev emellertid trassel rörande denna last. Den 13 aug. 1847 skriver Collander till Bencke att han fått dennes brev av den 20 juli. Den långa tid brevet varit på väg hade förorsakats av att det varit destinerat över Sverige i stället för som tidigare över Petersburg. Bencke hade tagit galeasen Annettes last av skepparen Mickelsson och erkänt Collander fakturabeloppet för denna. Bencke hade emellertid påbördat honom 10 tunnors påfyllnad av tjära. Detta kunde Collander »billigt och rimligtvis» ej godkänna. Fakturabeloppet borde enligt överenskommelsen ha gottgjorts Collander oavkortat eller också borde Bencke ha sålt lasten och gottgjort honom för nettoinkomsten därav, efter avdrag av alla omkostnader och sin provision.

Den 9 juli meddelade Collander Schmidt att tjärinförseln till Nykarleby åter tagit sin början, »och är nu nämnda vara en ovanligt efterfikad artikel». Priset var först 8 rbl 50 kp. bco ass. per tunna, men ett par dagar senare hade underrättelser ingått från Lybeck och Köpenhamn att priset var 16 lybska mk i förstnämnda och 11 mk 8 sch. Hbco i sistnämnda stad, »med uppmaning derjemte att gjöra afskeppning», varför priset i Nykarleby »med hvarje dag tagit mycken faveur». Under dessa omständigheter kunde Collander ej avsända Dahlstedt till Schmidt med andra resan tjära till det av denne föreslagna priset, utan ämnade nu skicka honom till Köpenhamn, sedan han hemkommit. Saken lämnades dock öppen till dess Collander fått tala med honom angående priserna i Pillau. I slutet av juni hade Dahlstedt emellertid avlämnat en last till Schmidt på 425 tr tjära och 75 tr beck med Hoppet. Tjärpriset i Nykarleby var nu 10 rbl bco ass. per tunna, vilket Collander ansåg var för lågt, varför han bad Schmidt lämna honom en liten påökning utöver fakturabeloppet 4 475 Hbco mk, emedan han annars kunnat sända lasten till Köpenhamn och profiterat l mk 8 sch. bco per tunna, varigenom Schmidt skulle ställts i förlägenhet. Schmidt gick även med på en prisförhöjning efter omständigheterna, för att affärerna ej måtte avbrytas. Collander lovade att ej missbruka detta medgivande.

Någon prishöjning kom dock ej från Schmidt. Denne ansåg Collander bunden till sitt brev den 29 jan. att han ej kunde notera tjäran under 7—8 mk Hbco för l och 2 lasten under inkommande sommar. Detta tolkade Schmidt nu så att Collander lovat sälja tjäran till detta pris, vilket denne ej ville godkänna. »Hade orden lydt sålunda», skriver Collander den 27 aug., »att jag svårligen kan notera prisen i år för lsta och 2dra lasten öfver Bco mk 7—8, si då hade Tit. haft stöd af mitt bref för sina påståenden. Jag måste sålunda härvid tillämpa ett gammalt ordspråk, man tror så gärna det man önskar». Detta var nu i denna sak fallet med Schmidt, menade Collander. Att han kunnat ungefärligen bestämma ett minimum fick ej betyda att det även skulle gälla ett maximum, då konjunkturen förändrats. Om han destinerat sin 2dra last till Köpenhamn, hade han gjort en vinst om minst Hbco mk 750, varför Schmidt borde gottgöra honom åtminstone litet.

Trots dessa meningsskiljaktigheter avlastade Collander den 27 aug. kapten Dahlstedt med Hoppet för en tredje resa till Schmidt med 482 tr tjära och 18 tr beck. Priset var 10 mk Hbco per tunna för tjäran och 13 mk för becket eller inberäknat frakten 5 054 Hbco mk. Schmidt föreslog i okt, efter att ha mottagit lasten att priset skulle nedsättas med 8 schillingar Hbco. Collander var emellertid obeveklig och hänvisade till de priser, som i sept. betalats av hr Zschork i Königsberg. Det var ont om tjära. Kapten Montag som förde tjäran till Zschork, hade först anlöpt Kristinestad, men där stod då ej tjära att erhållas till något pris, varför han seglade till Nykarleby. Schmidt hade ej förtjänat något på den senaste lasten, men det var hans eget fel, menade Collander, då han ej rättat utsäljningspriset efter inköpet. Hade han låtit magasinera lasten en tid, i stället för att i hast realisera den skulle förtjänsten enligt Collander blivit densamma som på de föregående lasterna.

Fraktsvårigheterna återkom ständigt. Då Finnboda Beckbruksbolag i juni 1847 befraktat skonerten Juno, kapten Eric Englund, för att i Nykarleby hämta en tidigare kontraherad tjärlast, anmälde Collander svårigheter. Fartyget skulle inta malmlast på Utö för Oravais [för vidare transport till Kimo bruk] och måste således först anlöpa Nykarleby, såsom närmaste tullkammare från Oravais, och därefter gå dit för att så återvända till Nykarleby för tjärlasten. Om väder och vind tillät, kunde allt detta låta sig göra inom juli månad, men i annat fall skulle Collander en längre eller kortare tid få ligga och hålla tjärlasten i beredskap. Han ville därför höja priset med 24 skillingar rgs per varje i fartyget inlastad tunna som ersättning för fyllning, magasinage och ränta på sina pengar. Detta om fartyget ej anlände till Nykarleby så tidigt, att det var lastat inom juli månad.

Skeppare Englund anlände emellertid med Juno den 30 juli till Nykarleby yttre redd och fortsatte därifrån efter tullklarering till Oravais. Den 9 aug. var Juno tillbaka och började inlastningen följande dag. Lasten var intagen den 14 aug. och bestod av 600 hela och 400 halva tunnor tjära, varav 100 tr på däcket, till ett pris av 6 880 rdr rgs. För sentida mottagning av lasten hade priset ökats med 80 rdr.