IF NYKARLEBYNEJDEN 1972 - 1981

En friidrottsförening blir till.
   Tanken på att bilda en stor friidrottsförening i Nykarlebynejden föddes i början av 1970-talet. Man ansåg på föreningsledarhåll i Jeppo, Munsala och Nykarleby att en sammanslagning av friidrotten skulle ge en bättre slagkraft i den allt hårdare konkurrensen. En orsak var också att man trodde sig finna en formel för större frivillig uppslutning att åta sig ledaruppdrag om man helhjärtat kunde gå in för endast en idrottsform, friidrotten.
   Friidrottsfolket ville samordna verksamheten i en representationsförening. Någon tanke på att slopa de lokala föreningarna Nykarleby IK, Munsala IFK och Jeppo IF hade man inte. Varje förening behöll också sin friidrottssektion vilket visat sig lyckat när det gällt nyrekrytering. Knatteverksamheten har lättast kunnat skötas lokalt. Däremot har den egentliga representationen helt gått i den nybildade föreningens namn.

Föreningens grundplåt
   Några stora anspråk på de gamla föreningarna ställde man inte i ekonomiskt avseende. I ett protokoll från första verksamhetsåret finns antecknat att en grundplåt på 100 mk från varje förening skulle inbetalas på IF Nykarlebynejdens konto. De första årens verksamhet bekostades dock till stor del av de lokala föreningarna. Man bekostade sina egna pojkars och flickors tävlingsresor i den mån ekonomin tillät.

De nya stadgarna och representationen
   Modellstadgar fick man till den nya föreningen från Åland. Där hade man redan på 1950-talet bildat en representationsförening för hela landskapet. I det avtal som uppgjordes redan före starten finns fortsättningsvis intaget att varje lokalförening har rätt att uppsäga samarbete före den 1 december varje år.
   I avtalet förbinder sig lokalföreningens medlemmar att representera IF Nykarlebynejden i internationella och nationella tävlingar liksom i förbunds- och distriktstävlingar. Föreningen arrangerar t.ex. distriktsmästerskap. Lokalförening kan på anhållan arrangera vänskapstävlingar. Egna Klubbmästerskap har förekommit och några klubbkamper bl.a. i Munsala har arrangerats under de gångna åren.

Diskussionerna i namnfrågan
   Namnet för den gemensamma föreningen beredde vissa svårigheter. Redan på det konstituerande mötet 24 oktober 1972 avgjordes namnfrågan genom omröstning. Skulle föreningen heta Idrottsföreningen Nykarlebynejden eller Nykarlebynejdens Idrottsförening? Några av de äldre representanterna på mötet visste att en förening med den senare kombinationen och med förkortningen NNIF verkat i nejden en kort tid på 1930-talet. I dag är det ingen som underkänner föreningens namn, IF Nykarlebynejden eller förkortningen IFN, som allmänt användes.
   En viss oenighet rådde också om hur föreningens dräkt skulle se ut. De gamla färgerna i JIF, MIFK och NIK var svåra att kombinera. Dessutom ville man inte heller godkänna färger som för mycket påminde om de s.k. moderföreningarnas. Beslutet blev att tävlingsdräkten skulle bestå av gul skjorta, gröna byxor med vit-svart-gula sidorevär.
   Träningsdräkten var inte heller lätt att välja. Man hade klara åsikter, som dock inte var så enstämmiga. Man påminner sig ännu ca 10 år senare diskussionen, som ibland var rätt skarp. Man betonade att dräkten skulle vara neutral, inte för lik någon av de tidigare förekommande.
   Redan 1974 kunde man besluta om klubbmärkets utseende. Ett av Ralf Skåtar utarbetat förslag antogs av styrelsen. Det trekantiga märket med tre gula ringar på grön botten med tre gula bokstäver IFN var symbolen för lokalföreningarna.

Stipendiesystem för aktiva
   Ett stipendiesystem har fungerat i föreningen sedan 1975. Men redan före tävlingssäsongens början 1974 tilldelades åtta aktiva föreningsmedlemmar sammanlagt 1000 mk som SFI tilldelat föreningen. Det var Steve Nyholm, Ann-Christin Nyman, Bengt Asplund, som alla fick 150 mk. Etthundra mark fick Kaj Laxén, Ulla-Maija Rajakangas, Jan Saarela, Rolf Kula och Ralf Flén.
   Grunden för det stipendiesystem som fortfarande användes utgår från s.k. värdepoäng, som respektive aktiv under föregående säsong samlat. Baspoäng har getts M-, A- och B-klassprestation. Likaså har representation i landslag och distriktslag premierats. Varje poäng har sedan getts ett visst markvärde, som föreningskassans storlek bestämt.

Funktionärskåren
   Föreningen har under det första decenniet haft en villig och kunnig funktionärskår. När det gällt tävlingsarrangemang har de lokala föreningarnas tävlingsdomare ställt upp. I årsberättelsen för 1973 omnämndes att stafett-DM arrangerades på planen i Nykarleby 15-16 juni. "Ett annat stort åtagande var arrangemangen av ÖID-knattefinalerna. Som bevis på funktionärsbredd inom föreningen noteras att samma dag arrangerades nämnda finaltävlingar för flickor i Munsala och för pojkar i Nykarleby". Citatet från samma årsberättelse.

Tävlingsarrangemang
   Från 1976 inleddes samarbete runt de s.k. Rubtan-tävlingarna i Jakobstad. Tillsammans med IF Drott, och IK Falken arrangerades internationella tävlingar på rubtanbanorna i Jakobstad till år 1980.
   En gång har föreningen tillsammans med IK Falken, även på Jakobstadsbanorna, arrangerat stora DM. De allt större krav som ställs på banförhållandena har gjort att de flesta DM numera arrangeras utanför IFN:s verksamhetsområde, då Nykarleby saknar allvädersbanor.

Var har föreningen stått resultatmässigt
   IF Nykarlebynejden har efter varje tävlingssäsong klassificerats som I klass förening. En jämförelse med övriga ÖID-föreningar visar att under de gångna tio åren har föreningens bästa placering varit andra och sämsta fjärde. Utgående från den av SUL och ÖID uppgjorda statistiken över poäng uppnådda av vår förenings aktiva under tioårsperioden fås följande uppställning:

1972 51 poäng      1977 55 poäng
1973 43   "        1978 61   "
1974 57   "        1979 56   "
1975 59   "        1980 58   "
1976 57   "        1981 70   "

För att klara fordringarna för I klass förening har gränsen legat mellan 35 och 40 poäng.
   År 1982, som blir föreningen elfte, kommer poängsumman att bli 35 vilket berättigar till I klass. Enligt nya poängberäkningsgrunder som tillämpas från och med innevarande år, blir poängen lägre för svaga distrikt. Enligt det gamla systemet skulle poängsumman ha blivit ca 60 för detta år.

Samarbetets fördelar
   När föreningen bildades ville man nå större slagkraft i såväl distrikts- som förbundsmästerskap. Flera exempel på vad samarbete betytt har kunnat påvisas under åren. Under flera år kunde Ilmari Saarela sveta ihop ett mycket bra stafettlag bestående av pojkar från forna Nykarleby IK, Munsala IFK och Jeppo IF. Utan lagsamarbete hade inte Jan och Tom Saarela, Rolf Kula och Steve Nyholm fått löpa 4 x 1500 m på FM i Kuusankoski år 1975. Den gången blev det nytt SFI- och ÖID-rekord för ungdomar med 16.33,4.
   Ett FM-deltagande som inte heller kunnat förverkligas utan samarbete var t.ex. Birgitta Nyholms, Brita Blomqvists och Ann-Mari Zittras 3 x 800 m år 1980 i Seinäjoki med en sjunde placering på en mycket bra tid.

Mest synlig i föreningen under första decenniet
   Det mest lysande namnet nationellt sett har varit Jan-Erik Romar. Hans prestationer med bl.a. guld år 1979 i kungsgrenen 10-kamp smäller högt inte bara för IF Nykarlebynejden. Han har på ett föredömligt sätt gjort föreningen känd bland det idrottsintresserade folket.

Mina pengar - Dina pengar
   En förening kan inte arbeta effektivt om de ekonomiska förutsättningarna saknas. De lokala föreningarna har under åren stött sin representationsförening på olika sätt. Munsala IFK och Nykarleby gav under några år kännbara bidrag direkt till föreningens kassa förutom att man bidrog till resekostnader för de aktiva från det egna området. Jeppo IF:s bidrag har gått mera direkt till de egna aktiva.

Kommunens stöd
   Kommunen har stött representationsföreningen med årliga bidrag. Allt mera tydligt har kunnat förmärkas att idrottsnämndens utdelning till representationsföreningen ökat, medan de lokala föreningarna procentuella andel något minskat.

Hur har ekonomin klarats
En större insamling för stärkande av föreningens kassa skedde i början av år 1980, då "stockar, säd, skinn, industriprodukter eller kontanter" som det hette i anhållan till polisinrättningen, insamlades genom från-dörr-till-dörr förfarandet. Resultatet visade att det fanns förståelse och hjälpanda ute på fältet.
   Arrangemangen har under åren gett ganska små intäkter. Inte ens satsningen på de med grannföreningarna anordnade internationella stortävlingarna i Jakobstad gav något egentligt överskott. När man 1980 beslöt att upphöra med samarbetet runt Rubtan-Games och May-spelen som tävlingarna kallades, ville man ha något nytt.
   Annonsanskaffningen till olika programblad har länge varit föreningarnas angelägenhet. En viss ovilja bland såväl annonsörer som anskaffare gav sig till känna, speciellt i samband med Rubtan-arrangemangen, då den ekonomiska utdelningen dessutom ansågs minimal.

IFN-sporten en framgång
   Ett nytt sätt att utnyttja företagens goodwill skapades då man i föreningen gick in för att utge en egen tidning och anhålla om annonsstöd. Idén att utkomma med ett eget informationsblad visade sig vara mycket god. När den första IFN-sporten som informationstidning utdelades till alla hem i nejden på våren 1981 tyckte man allmänt att kontakten till allmänheten förbättrats. Att föreningskassören dessutom kunde visa ett gott resultat gav anledning till att fortsätta utgivningen av en egen tidning.

Sponsorstöd
   Många föreningar har i dag goda kontakter till företag, som på mera eller mindre synligt sätt stöder föreningsverksamheten. I ett pälsfarmsområde som Nykarlleby förefaller firmanamnet Turkistuottajat Oy på IF Nykarlebynejdens träningsdräkter hemvant. Kontakten som togs 1980 ledde till ett positivt resultat.

IFN lever vidare
   I den årsberättelse som presenterades på årsmötet 1978 framhölls att samarbetet med lokalföreningarna fungerat bra. Föreningen anses i alla kommundelar som behövlig för det fortsatta idrottsarbetet. De som i dag växer upp betraktar samarbetet naturligt eftersom man redan i skolåren lär sig att tävla för samma skola. Aktiva vill inte i dag återgå till det gamla. Säkert har den stora allmänheten samma uppfattning.