Nykarleby

Nykarleby stad grundades den 7 september 1620 av Gustav II Adolf. Staden genomgick mångskiftande öden under 350 års tid men förblev hela tiden en småstad. Nykarleby församling bildades år 1607 av delar, som avskildes från Pedersöre och Vörå.
     Den 1 januari 1975 sammanslogs Nykarleby landskommun, Munsala och Jeppo kommuner med Nykarleby stad, som därigenom åtminstone arealmässigt betraktat tog steget ut till en storstad. Tidigare hade såväl Munsala (1734–1857) som Jeppo (1867–1906) i kyrkligt avseende underlytt Nykarleby församling.
     Stadens areal omfattar idag 814 km² varav jordareal 714 km² och vattenområde 101 km². Folkmängden uppgår 1.1.1990 till 7.766 personer och är till 91,4 % svenskspråkig.
     Räknat på den yrkesverksamma befolkningens numerär livnär sig 44 % av jord- och skogsbruk, 19 % av industri och byggnadsverksamhet och 35 % av handel, samfärdsel och servicetjänster. Pälsdjursfarmningen har haft en synnerligen stark ställning i området, mer näringen har som överallt gått bakåt de senaste åren.
     Staden upprätthåller nio svenska och en finsk lågstadieskola jämte högstadium, gymnasium och medborgarinstitut. Dessutom verkar Svenska Konstskolan och Kristliga Folkhögskolan i staden.
     Den fria bildnings- och rekreationsverksamheten, som bedrivs av olika organisationer samordnas av stadens ungdoms-, kultur- och idrottsnämnder. Juthbacka semestercentrum fyller i detta sammanhang en viktig funktion.
     Historiska minnesplatser och bemärkta personers namn är Nykarleby stad rikt lottad med. De mest kända är Topelius barndomshem Kuddnäs och G. C.von Döbelns monument över slaget vid Jutas. Nykarleby har blivit kallad "skaldernas stad". Förutom Topelius är namnen Mikael Lybeck, R. R. Eklund och Joel Rundt förknippade med staden. De har alla hyllats med minnesmärken.