Det strålar en stjärna förunderligt blid

av

Sixten Ekstrand



Grannstadens Tro, Hopp och Kärlek har gjort sitt segertåg landet över. Men också Nordens Betlehem, Nykarleby, har sin egen symbol i form av en stjärna med gamla anor.

 



I Nordens Betlehem påminner den sjuuddiga stjärnan om de vise männens vägvisare.
Jakobstad är vida känt för sina traditionella julsymboler Tro, Hopp och Kärlek, som dels pryder stadens huvudgata, Storgatan, dels sprider julstämning i många enskilda hem.
     Att den betydligt mindre grannstaden Nykarleby även ståtar med en alldeles egen julsymbol, Nykarlebystjärnan eller Betlehemsstjärnan, som en del väljer att kalla den, är inte lika allmänt känt

Gammal sed med sjömannahistoria
Ursprunget till Nykarlebystjärnan är till viss del höljt i dunkel. Enligt en tradition från 1700-talet, var det en sjöman som tillverkade den första stjärnan, och den fungerade som ett lysande landmärke för alla de sjöfarare som var på väg till den då aktiva sjöfartsstaden.
      Av betydligt säkrare art är den tradition som kopplar stjärnan till Kuddnäs och Zacharias Topelius. Enligt denna tände Topelius som liten pojke, tillsammans med gårdens drängar, en form av lanternor eller Nykarlebystjärnor vid infarten till Kuddnäs på julkvällen.
      När stjärnorna hade tänts vid Kuddnäs följde stadens borgare exemplet och tände liknande stjärnor antingen på gårdsplanen eller vid infarten till sina hus. Den här seden levde kvar ända till 1970-talet då Nykarlebyborna väntade på att stjärnan vid Kuddnäs skulle tändas innan de tände sina egna.
      I takt med att julen kommersialiserats och förberedelserna tidigarelagts, har den här seden frångåtts. Nykarleby stad tänder sin stora stjärna som hänger över Topeliusesplanaden på Luciaafton, men redan innan dess lyser ett otal små Nykarlebystjärnor i många fönster i staden. De första Nykarlebystjärnorna sätts upp redan omkring första advent och pryder staden till och med tjugondag Knut.
      [År 2005 tändes de tre stora stjärnorna i esplanaden samt den lilla i toppen på silvergranen vid torget redan den 21 november, meddelade Lars Pensar.]

Varierande utförande i granna färger
De Nykarlebystjärnor som i dag möter besökaren är sjuuddiga skapelser i gult, rött, grönt och blått. Den gula färgen som pryder mittcirkeln och två uddar i stjärnan symboliserar ljuset, medan de två röda och gröna flikarna vittnar om kärleken respektive hoppet och framtidstron. Den sjunde udden, som är blå, står för jorden och mörkret Den skall följaktligen alltid peka nedåt då stjärnan hängs upp.
      Trots att dagens Nykarlebystjärnor är sjuuddiga, finns det belägg för att så inte alltid varit fallet. Vid Herlers museum tänds fortfarande en äldre femuddig Nykarlebystjärna. Det finns likaså historiska belägg för att man tidigare använde stjärnor med fyra uddar.
      Antalet uddar dikterades av praktiska skäl. Folk tillverkade stjärnor efter råd och lägenhet Ju färre uddar desto billigare blev det att tillverka stjärnan.


Runar Renvall är en av de många händiga, som bygger Nykarlebystjärnor som en meningsfull hobby. Han talar för den sjuuddiga varianten.

Hobby med innehåll
En som håller före att Nykarlebystjärnan skall ha sju uddar är pensionären Runar Renvall som tillverkat Nykarlebystjärnor i snart femton års tid. Tillverkningen har för honom blivit en kär hobby, som samtidigt påminner om julens djupa budskap i form av julevangeliets berättelse om hur de vise männen följde stjärnans ljus fram till stallet och krubban.
      Hur många stjärnor det blivit under årens lopp kan Runar inte säga, men en strykande åtgång har de haft. De flesta finns i Nykarleby, men mera långväga exemplar har funnit vägen till Nykavlebyättlingar i Japan, Australien, USA, Canada och Schweiz.
      Bryssel har likaså begåvats med en egen stjärna. EU har fört de europeiska länderna närmare varandra och då bör naturligtvis även en Nykarlebystjärna pryda den europeiska unionens huvudstad.
      Det är för övrigt inget latmansgöra at tillverka Nykarlebystjärnor. Hela processen med en stjärna tar ungefär tio timmar. Runar har dock rationaliserat det hela och tillverkar längre serier. Under sommaren färdigställs stommarna i trä som sedan kläds med fodersiden. En del tillverkare använder silkespapper, men Runar tycker att det är för ömtåligt och föredrar därför fodersiden som material. Det sista momentet består i att montera belysningen. Numera är den elektrisk, men tidigare tände man levande ljus i Nykarlebystjärnorna, vilket under århundradenas lopp gett anledning till både ett och annat brandtillbud i Nykarleby.


Sixten Ekstrand, Kyrkpressen nr 51–52/2000.
Mikael Schalin tillhandahöll.


Läs mer:
Dottern Maja Renvall-Höglunds kommentar.
Runars gård.
Foto av Leif Sjöholm.
Innehållsförteckning till kapitlet Nykarlebystjärnan.
(Inf. 2005-12-04, rev. 2022-10-06 .)