Brunnsholmarnas sommarvärdshus i Nykarleby med dess redan
på 1850-talet som ”rankig” betecknade danssalong kommer
med denna vinter att försvinna, sedan staden sålt
byggnaderna med skyldighet för köparen att undanskaffa
dem från platsen. De natursköna holmarna, som alltid utgjort en
kär tillflyktsort för de stadsbor, vilka icke bo på
”sommarnöje”, innehavas nu på arrende av fabrikör
J. Herler, som har för avsikt att därstädes uppföra
en ny restaurationslokal, mera tidsenlig än den gamla. (Vasabl.
11/3 1893)
Efter 1809 (1981). Ingick även
i Österbottniska Posten nr 10/1893.
Det nya värdshuset
byggs
Det nya värdshuset [som uppfördes på våren och vårvintern
1898] stod på samma plats som det förra och var liksom detta
en vinkelbyggnad, där köket och salen hade bytt plats och förrådsrummet
i hörnet reserverats för gäster. Det var rödmålat
med vita knutar och fönsterbräden. Byggnaden vilade på
en stabil stenfot, två stenvarv hög, varför golvet kom
att ligga betydligt över markens nivå. Kägelbanan låg
kvar på sin gamla plats. Simhuset var flyttat till holmens södra
del. På Lillholmen hade ett vedlider av klen stock uppförts.
Vid kökets gavelvägg stod en vitmålad flaggstång.
Ute på gårdsplanen hade man placerat ett bord jämte stolar
och likaså ett på vardera sidan om verandatrappan. Detta om
exteriören.
Fem trappsteg ledde upp till verandan, som både mot landsidan och
mot stranden var omgiven av ett vitmålat räckverk. Det var
större än den förra och utfyllde rummet mellan de båda
flyglarna. Från verandan förflyttade vi oss till salen. Tvenne
fönster bjöd utsikt mot norr och öster. Invid den västra
väggen stod mellan dörrarna ett ”buffetskåp”
och framför detta en kort disk. Möblemanget utgjordes av 3-4
bord med stolar. Hörnrummet var möblerat med en soffa vid väggen
mot köket. och framför den ett bord med ett par stolar. De båda
fönstren vette mot norr och mot väster. Köket var alltså
numera inrymt i värdshusets västra flygel. Framför köksfönstret
i gavelväggen utbredde sig gårdsplanen. Från köket
ledde en dörr till en farstukvist av bräder, byggd i vinkel
med husets västra vägg. Den var försedd med ett gavelfönster
och hade utgång mot söder.
Einar Hedström (1958) Nykarleby
Min barndoms och min ungdoms stad, sid. 106 f.
|