Topelius' sommarstuga Majniemi
av
Bo Kronqvist

Helt sant var det kanske inte att säga att inget Topelius' museum skulle ha funnits i Nykarleby före 1934. Vindskammaren tjänade ju i trettio år som ett litet museum och dessutom fanns sommarstugan på Alören i Nykarleby skärgård. Majniemi var öppet för turister och är det än idag i den mån man kan ta sig ut till Alören. I Majniemis första gästbok har systersonen, direktor Z. Schalin inlett boken med en kort historik och ger i den även bakgrunden till återköpet år 1897. Tänker här återge Schalins text i sin helhet eftersom den inte finns tillgänglig för allmänheten i annan form:

Detalj ur vykort från omkring 1900.

År 1846 uppfördes denna skäristuga av Rådman Carl Josef Collander i Nykarleby här på Lill-Alöns södra udde, och förblev i hans ägo i nio år. År 1855, efter Collanders död, inköptes stugan genom Professorskan Maria Emilia Topelius försorg till fiskarestuga åt hennes man Z. T., vilken för tillfället ännu vistades i Helsingfors. Stugan befann sig då i ytterst enkelt skick: en stor högsäng där nere och några andra omålade möbler. Under ”krigssommaren” bodde veterligen ingen här, men följande år, 1856, då Professor Topelius begivit sig på sin utrikesresa, lät hans kära maka honom ovetande upputsa, måla och ånyo inreda fiskarestugan till ett trevligt sommarhem. Och då Professorn i augusti hemkom ifrån sin resa mottogs han här med sång och blomsterkransar och dukat kaffebord: Det var ungdom från staden som sjöng: ”Välkommen till vår nord igen. Du kommer känd och kär!” I tolv somrar bodde skalden härefter i denna enkla sommarvilla, som han till sin makas ära gav namnet ”Majniemi”. Den låga vindskammaren under takåsen var hans egentliga arbetsrum, med en ganska begränsad utsikt mot Alörsfjärden och Lodörn. Det större rummet där nere var Professorskans rum och husets ”salon”. I den lilla kammaren bodde barnen, de tre flickorna Aina, Toini och Eva, vilkas kroppslängd årligen uppmättes på ett av foderbrädena vid dörren. (Ännu synliga märken!). Ute på verandan spisade man ofta, drack kaffe och tog emot främmande. Där satt skalden mest dagligen och läste ”Cölnische Zeitung”s politiska revyer. Strax invid stugan fanns en kryddgårdstäppa, och där bakom stod uthus och köksbyggnaden med sin resliga flaggstång. Den sistnämnda har trotsat stormarna i 50 år, och å dess gamla järnflagga ser man ännu förste ägarens CJ Collanders namn. Under de år familjen T. bodde å Majniemi besöktes stället ofta av släkt och vänner och även stundom av främlingar fjärran från. Största dragningskraften hade det dock för ägaren själv, som efter ansträngande tidningsmanna och lärarevedermödor i huvudstaden här njöt av nordisk sommarluft och det friska skärgårdslivet i fullaste drag. Mest sysslade Z. T. med fiske som den tiden var mycket lönande. Även diktade han här under mången stilla afton visor och sagor. Alön har i sanning rika minnen!

År 1868 dog gamla Doktorinnan på Kuddnäs, Topelii moder. Den sommaren men icke flera bodde familjen T. ute på Majniemi. Liksom förr, förrän denna stuga kommit i hans ägo, tog Z. T. numera vid besök å Alön in hos sin svåger Rådman J.A. Lybeck å Charlottenlund. Men ännu samlades familjen och vänner stundom å Majniemis välbekanta veranda.

Efter att några år hava stått obebodd såldes stugan slutligen till en bekant bonde, Jakob Forsbacka, som flyttade henne över till lötet söder om Backmans villa vid ”Andra Sjön”. Där stod hon i 18 år.

Hösten 1895 hade Nykarleby Seminariums ungdom utfärd till Majniemi udde. På stugans forna tomtplats vilken var betäckt med en frodig gräsmatta och omgiven av lummiga rönnar, vilka vänliga händer planterat, för att antyda platsens läge för eftervärlden, lägrade sig den glada skaran kring kaffeborden. Alöns minnen från flydda tider hägrade för de ungas syn. Även andra platser å den på minnen rika ön besöktes. Då uppkastades planen till Topelii stugas återflyttning hit.

Följande vinter höllos av seminaristerna i seminariets festsal några soiréer för insamling av medel. Stadens sångförening understödde företaget med en gåva av 300 mark. Så kom det igång. Dåvarande ägarinnan till M-stugan avstod på begäran denna emot utbyte av en annan stuga, som för hennes räkning måste inköpas och flyttas till ”Lötet”.

På vårvintern 1896 nedrev en skara seminarister Topelii stuga rubb och stubb, varefter stockarna och allt annat på sista isföret överfördes till Alön. Under sommarens lopp uppfördes, återinreddes och nymålades stugan såvitt möjligt var i likhet med dess forna utseende, samt togs såsom sådan i betraktande av seminarieungdomen, vilken jämte sina lärare åter samlades här den 31 augusti. Sedan under läsåret 189—697 ännu några soiréer hållits (tillsammans 7) till sist ett större lotteri under benägen medverkan ej blott av Nykarlebybor, utan av företagets gynnare och vänner även å andra orter i landet, t.ex. seminarister i Ekenäs, och sedan Stadsfullmäktige i Nykarleby stad för ändamålet beviljat ett bidrag av 100 mark och genom frivillig insamling hopbragts de sista nödiga medlen för stugans möblering, fullbordades detta av så många understödda företag den 15 juli 1897, då Majniemistugan ännu engång efter många år fick mottaga såsom gäst sin forne ägare och till honom överlämnades stugans nycklar.

Z. Schalin
seminaristernas direktor och målsman.

Under denna artikel finns Topelius eget tack. Det var sista gången Topelius besökte sin hemstad. Han dog följande vår i en ålder av 80 år.