Ett museum
värt att besöka

Egentligen är det inte sommartid utan vid luciafirandet som man borde besöka Nykarleby museum. Då finns nämligen julgranar pyntade enligt olika tidsenliga traditioner i varje rum. Men ett besök på sommaren är förstås inte bortkastat. Tvärtom.

Skådespelaren och bokhandlaren Josef Herler (1886–1968) började redan vid förra sekelskiftet tillsammans med några andra stadsbor samla in föremål för ett museum i staden. År 1951 bildades en museiförening och Norra Tullhuset köptes. Huset var ännu på 1700-talet ett privat hem.

Herler var en stor samlare och tillvaratagare. Museet fylldes på kort tid av hans samlingar och genom donationer och inköp av kulturföremål med anknytning till staden från olika håll.

- Men poängteras bör att det mesta här i huset är donerat och inte köpt, säger Bo Kronqvist, museets intendent.

Bo Kronqvist visar hur man öppnar spelbordet i en av salarna på museet.

Kollektionerna av dräkter, möbler, tavlor, skisser, dockskåp och dockskåpsmöbler – det mesta från 1800-talet – har ordnats metodiskt av Herler och hans medhjälpare i särskilda grupper och rum. De återger på ett levande sätt olika miljöer i det gamla Nykarleby.

- Eftersom Herler höll på mycket med amatörteater samlade han in mycket kläder för teaterstycken först, men senare också till museet.

Med de tusentals föremål som insamlats inreddes ett borgarhem för att framför allt beskriva sjöfartstiden på 1800-talet.

Bokhandlare och skådespelare. Utbildade sig vid Ateneum, genomgick Svenska teaterns elevskola 1910–12 och turnerade några år med Svenska inhemska teatern i Åbo. Innehade från 1907 en bokhandel i hemstaden, där han skapade Nykarleby museum, verkade som talpedagog vid Nykarleby seminarium och utsågs till teaterinstruktör för de svenskösterbottniska ungdomsföreningarna, för vilka han satte upp cirka 250 pjäser. Var en färgstark person och en central gestalt i svenskösterbottniskt kulturliv.