Tema
           Nejonögon

- i dikten

– – – I min ensamhet sökte jag mig till andra pojkar, det är naturligt för ett barn som är tio–elva, i den åldern har man sällan lärt sig att välja sitt sällskap med omsorg, och de hängde ofta nere vid kraftverket, de hette alltid Tomas och Kennet och Peter och Ulf, och de sprang på stenarna nedanför dammen. På höstarna fångade de nejonögon med händerna, slippriga krabater som såldes till pensionisterna på De gamlas hem, och för pengarna köptes snus och cigaretter. Det var under de här tiderna som jag fick dras med öknamnet ”Fjolliat”, givetvis med anspelning på den bibliske envigeskämpen, vars viktigaste mission blev att fungera som förlorare.

I år är det ett hyfsat nätingår och jag har vid kraftverket med kräftkassar och ”lippo” [håv] fångat och tillrett cirka 500 stycken tillsammans med med min fru Lottas morbror Olli Sirviö. Vi fångar bara för eget bruk och absolut inte för försäljning. 500 stycken kanske låter mycket, men är det inte om man tycker väldigt mycket om dem. Och delar man med sig tio hit och tio dit så räcker det inte långt.
     När mörkret lägger sig så kommer också några andra med lippor, men det är inte så många som kan konsten att tillreda dem.
     Flödet har varit ofördelaktigt i ån nu i några veckor så fisket är nog över för i år, men glädjande är att de inte har dött ut ännu trots alla muddringar och dåliga vårflöden. Skall senare i vinter också kolla om det som förr kommer lake i ån.



Nyfångade nejonögon. Delförstoring.



Saltade nejonögon i väntan på halstring.

Vid Torghallen kunde man i november 2008 köpa nejonögon för 3,55 stycket.
Foto: F.L. Karl-Gustav kommenterade:

De nätingar du såg vid Torghallen kommer troligen norrifrån (Kalajoki). De är orensade och ingen som kan ”stejk nätingan i Nyykaabi” låter tarmen vara kvar.