Landsorten.
—

NYKARLEBY.

Nykarleby stad i mörker.

[För att höja stämningen lite, lyssna på Tommy Körbergs fina Stad i ljus!]

Från Nykarleby skrives ytterligare ang. stadens belysningsfråga:

Sedan två veckor tillbaka ha den elektriska belysningen i Nykarleby stad fungerat så gott som uteslutande till namnet. Ehuru gatubelysningen hela denna tid varit alldeles inställd, ha de privata abonnenternas inomhuslampor endast förmått bringas till nödtorftig glödning. Ett allmänt missnöje är rådande i staden, och för att lugna sinnesstämningen ha fullmäktige vänt sig till landshövdingen med en skrivelse, som även nyligen var publicerad i ortsbladet.

Herrar stadsfullmäktige framhålla här, att det är allmänt känt, hurusom orsaken till den dåliga belysningen i staden är den, att Haraldsfors sågbolag fullständigt tilltäppt kungsådran i vattenverkets damm. Enligt fullmäktiges åsikt skulle detta skett på ett fullkomligt olagligt sätt, så att stadens elektricitetsverk bragts så gott som ur funktion och försatt staden i mörker med alla dess skolor och ”ämbetsverk”. Det märkliga i skrivelsen är emellertid omnämnandet, att kronolänsmannen E. Sirviö icke under syn på platsen lyckats komma till ”full klarhet därom, huruvida förenämnda bolag verkligen överskridit sin dämningsrätt”. Länsmannen i fråga har till och med resolut vägrat att vadare inblanda sig i saken. Allt detta och mera därtill namnes i stadsfullmäktiges skrivelse till landshövdingen.

Nu tröstar man den missnöjda allmänheten med förklaringen, att landshövdingen snart skall själv komma hit och på ort och ställe öppna den så mycket ont förorsakande kungsådran. Aldrig mera skola stadsborna behöva vara i mörker, ty höga böter och förlorade rättigheter bli snart följden av inlagan till landshövdingen. I andanom njutes redan allmänt av den härliga belysning, som i sinom tid komma skall. Även ämbetsverken skola då kunna ha ljust i sina fönster nästa Runebergsdag.

Men! Även den mest inbitne optimist blir i ett nu pessimist vid läsningen av Haralds sågbolags svarsskrivelse till landshövdingen. Här framhålles i sanningens intresse många intressanta fakta, vilka tala sitt tydliga språk. I det följande göres några axplock för att läsaren själv må bilda sig ett opartiskt omdöme angående de verkliga orsakerna till den dåliga belysningen i staden.

Haraldsfors såg- och kvarnbolag framhåller i denna sin skrivelse till landshövdingen bl.a., att tvenne av de tre luckor vid det s. k. gamla kvarnstället, där för övrigt nämnda bolag enligt Högsta domstolens senaste utslag är lagligt berättigat att ha fast (obs.!) damm, ha hela tiden hållits öppna av det enkla skälet, att de lämnats otillslutna vid isbildningen senaste höst och nu äro ostängbara. Genom dessa öppningar i dammanordningarna har redan mer än tillräckligt vatten kunnat passera. Enligt dammrättigheterna behöver Haralds såg- och kvarnbolag endast genomsläppa så mycket vatten, att besparingen ovan om dammen ej når maximalpunkten. Detta har på långt när ej vid ett enda tillfälle kunnat inträffa just på den grund, att dammhöjden ännu är hela 10 cm. för låg. Innan vattenytan således ovanom dammen når maximihöjden, rinner vatten med redan nämnda höjd över hela dammen.

Enligt av fackmän verkställd uppmätning på dagen, då hela inrättningen med alla maskiner var i full gång, rann, 7 m³ vatten i sekunden oanvänt över dammen. Att här tala om besparing förefaller ju mer än barnsligt, så mycket mer som även den större av turbinerna dygnet om varit öppen hela vintern detta av det enkla skälet, att ventilerna ha något fel, som ej under denna årstid kan avhjälpas, och förty är det helt omöjligt att avstänga den helt och hållet. Redan genom denna rinner så mycket vatten oanvänt varje sekund, att vattenmassan om också alla andra luckor vore tillstängda, när dammen icke har sin fulla höjd, omöjligt kunde stiga till maximipunkten. Då först kunde det ju bli fråga om att Haralds såg- och kvarnbolag bör fritt låta det övriga vattnet passera. För övrigt måste ju även en icke fackman erkänna, att ofta nämnda damm är en utmärkt regulator för underbyggare [forsrättighetsinnehavare nedströms], och utan den skulle lågvattnet betydligt sjunka under nuvarande höjd till stort men för dessa.

Det är i högsta grad beklagligt, att stadens utskickade icke lyckats med fackmannablick upptäcka dessa även för en lekman lätt skönjbara sakförhållanden. Man kan förstå, att staden fäder på grund av vilseledande uppgifter om total stängning av älvens hela vattenmängd varit med om en vädjan till landshövdingen. Att denna ej sett sig i stånd att vidtaga några som helst åtgärder uti i denna skrivelse antydd riktning förvånar icke.

I berörda skrivelse nämnes ingenting om att det ovanligt låga vattenståndet i älvens nedre lopp beror främst av den omständigheten, att Hourunkoski elektricitetsverk i Lappo samtidigt som Jeppo kvarnbolag avstängt sina respektive dammar. Faktum står dock kvar. Haralds såg- och kvarnbolag har ej på långt när ännu tagit ut sina dämningsrättigheter.

— — —

Till sist några ord angående de verkliga orsakerna till den dåliga belysningen i Nykarleby stad.

1) Inloppet till kvarnrännan är alldeles för smalt och dubbelt för grunt, så att vattenmängden är blott en tredjedel av vad turbinen behöver. Dammen, som skall fånga vattnet ute i forsen, finnes ej mera, utan endast den damm, som skall behålla det vatten, som den smala öppningen lyckas få in i rännan. Större delen av åns vattenmängd passerar ej kvarnturbinen. Att denna då vid lågvatten, som nu, ej har full kraft, är helt naturligt, så mycket mer som tjock is fallit ned i rännan både nedan och ovanför kvarnen. I forsen finnes mer än tillräckligt vatten för att en 40 hästkrafter stark turbin skall ha full styrka. Det hade blott behövts litet mer förutseende att förebygga ovanberörda olägenheter.

2) För övrigt är staden ledningsnät mycket bristfälligt och slarvigt utfört med oriktiga dimensioneringar, vilka förorsaka stora strömförluster.

3) Bäst vore därför, om staden omedelbart vidtager åtgärder för att avhjälpa de största bristfälligheterna i ledningsnätet och dammanordningarna samt för nästa belysningsår träffar överenskommelse med Haralds elektricitetsverk om belysning av t. ex. seminariet och folkhögskolan. Med det lampantal, som då skulle bli kvar, kan gott nuvarande kraftresurser, även under den kalla perioden, förslå, om blott en verklig fackman tar hand om skötseln. Att nu med cirka 1,000 ljuspunkter tänka på en dyr reservkraft, då elektricitetsverket under inga förhållanden kan löna sig med mindre än att ljuskonsumenterna få dubbelt högre avgifter, måste betecknas som ett synnerligen misslyckat förslag, framkastat endast för att för stunden lugna missnöjda belysningstagare.