Här står det strid
om ett soldattorp
som borde fredas!

I Ytterjeppo, Nykarleby finns ett enligt sakkunskapen autentiskt soldattorp vars kompletta helhetsmiljö bildar ett minnesmärke som åskådligt visar hur småfolket, dvs rotesoldaterna, levde under indelningsverket på 1700-talet. Kultur- och museinämnden i Nykarleby kommer synbarligen att anhålla om fredning, medan däremot närmaste grannen skarpt opponerar sig mot dylika planer och an ser att torpet med ekonomibyggnader är gammalt skräp som borde ha rivits för länge sedan.

Sakkunskapen i det här fallet representeras av museiintendent Pekka Toivanen från Jakobstads museum. Han inspekterade senaste lördag bostället på uppmaning av kultur- och museinämnden och lovade efteråt att skriva ett positivt förord till en fredningsansökan.

Bo-Håkan Nybäck heter grannen som byggt sitt nya moderna hus så nära tomtgränsen som möjligt, dvs fem meter från torpet. Representanter för kultur och museinämnden i Nykarleby var nämndens ordförande Ulf Smedberg, kanslisekreterare Gurli Dumell. Torsten Häger och Karl-Johan Storkamp.

— Jag har hela tiden räknat med att torpet rivs, säger Bo-Håkan Nybäck. Den förra ägaren hade lovat att jag efter hans frånfälle skulle få lösa in torpet. Dessutom vill jag ha sagt att utvecklingen ingalunda för framåt om inte gammalt ger plats för nytt. Vidare anser jag att staden nog har viktigare satsningar än att betala för underhåll av gamla förfallna byggnader.

”... torp nr 130 i Österbottens regementes livkompani.” Kultur- och museinämnden i Nykarleby tar sig en titt på handlingarna. Bakom dem själva soldattorpet som tycks inbjuda mera till strid än till fredning. Grannen vill att det ska försvinna, men museiintendent Pekka Toivanen i Jakobstad är av annan mening. Minst sagt.
Förstoring.

— Torpet är ett minnesmärke av ett slag som det inte finns så värst många av i vårt land, säger Pekka Toivanen. Vi har bevarat slott och herrgårdar men mycket litet av hur småfolket levde och bodde. Bostället undervisar oss på ett mycket bra sätt hur en rotesoldat levde i Finland på 1700-talet och jag anser ju nog att bostället borde bevaras utgående från definitionen på vad som är värt att fridlysas enligt lagen om fornminnesplatser.

— Torpet fordrar inte så stora reparationer trots att de äldsta byggdetaljerna är från den tid då såg och järnspik ännu inte kommit till användning, fortsätter Toivanen. En anmärkningsvärd sak är att helheten är så komplett: där finns förutom boningshuset även uthus, fähus och lada. Att flytta denna helhet till en annan plats anser jag vara helt otänkbart.

— Jag anser också, säger museiintendenten vidare, att ingalunda är det torpet som inkräktar på grannens boendemiljö, utan grannens nya boningshus inkräktar på torpets historiska miljö!

UNIK HELHET

— Närmast till ligger att vi anhåller om fredning av torpet, säger kultur- och museinämndens ordförande Ulf Smedberg. Vårt slutliga ställningstagande kommer förstås att i mycket basera sig på Pekka Toivanens utlåtande i ärendet. Personligen anser jag att miljön bildar en unik helhet som väl motiverar en fredning.

Hur ärendet nu formellt drivs vidare har nämndmedlemmarna ännu inte så alldeles klart för sig. En av de första åtgärderna innan ärendet formellt läggs på nämndens bord blir i alla fall att spåra upp de nuvarande ägarna.

Pär Erik Levlin från Sollentuna i Sverige, men bördig från Levälä i Ytterjeppo, uppmärksamgjorde i ett brev kulturnämnden på torpets existens. Pär-Erik Levlin skrev: "Jag vill uppmärksamgöra kulturnämnden på att staden inom sitt område har någonting så unikt som ett soldattorp från 1734 års indelningsverk med mycket gamla byggnader, säkert från tiden som soldattorp. Det rör sig om belägen på Lövasbacken sju kilometer söder om Nykarleby på älvens östra sida. Roten omfattade vid 1734 års indelning Löv, Levälä, Draka och Hjärp hemman med torpet på Löv.

På samma inspektionsrunda sökte sig museifolket i Nykarleby också till Munsala, närmare bestämt till Sandbacken i Munsala kyrkby. Vissa tecken tydde på att där kunde finnas rester av ryska artilleriställningar från Krim-krigets dagar. Museiintendent Pekka Toivanen fann teorin möjlig men inte bevisad.