Ur stadsfullmäktiges protokoll

december 1949

… ” det blidde inte” …

I december 1949 hade en anhållan inlämnats till staden om att få arrendera en industritomt i närheten av järnvägsstationen och den sökande var dir. T.A. Lybeck, som även stod i spetsen för aravabyggnadsprojektet. Arrendeområdet skulle omfatta c:a 1 ha invid Kovjokivägen och på andra sidan järnvägsvallen. Årsarrendet hade föreslagits till mk 10.000 under de tre första åren och sökanden hoppades få inlösa området, sedan denna period gått ut. Avsikten att på området uppställa en lagerbyggnad för en under bildning varande värme- och vattenledningsfirma, vidare skulle massagolvmaterial framställas och andra cement- marmorprodukter tillverkas där. Fullmäktige ställde sig positivt till projektet och godkände arrendeansökan enhälligt.

En annan samtidigt anhängiggjord tomtfråga gällde ett område söder om sportplanen invid vägen till Munsala. Detta område önskade Väg- och vattenbyggnadsförvaltningens Vasa distrikt inköpa för att där uppföra garage för plogbilar och chaufförsbostad. Stadsfullmäktige uppdrog åt stadsstyrelsen att försälja området till ett pris av 45 mk per kvm.

Det enda massagolv som blev av var det som lades när posten renoverades i Holmströmska gården under det kommande året. Det var brun-grått melerat, föga hållbart lagt på gammalt plankgolv och fick snart sprickbildningar som ökade i storlek och frambragte ”smulor” på golvet i ökande takt.

Och någon lagerbyggnad uppfördes aldrig för värme- och vattenledningfirman.

Garaget för plogbilarna hade i dag stått på den nya Andrasjövägens anslutning till Munsalavägen, om det hade byggts.

Det som däremot förverkligades var, att man efter ingående diskussion utarrenderade ett tomtområde om 0,5 ha till det blivande bostadsaktiebolaget Älvbranten, som T.A. Lybeck stod i spetsen för. Att de halvfärdiga två Älvbrantshusen blev stående som spökruiner ett par år efter byggherrens självmord, innan de övertogs av staten, är en annan historia.