Vi bortser från att fotografierna är tagna under tiden 1870 till början på nittonhundratalet, att R. R. Eklund knappt börjat skolan samt att det är både vinter, vårvinter och sommar samtidigt, och beger oss ut på en promenad i ”Nordens Betlehem” i alla fall.

Vi hoppar av hästskjutsen vid Storbron och välkomnas av den ståtliga snart tvåhundraåriga träkyrkan. (1) Eftersom tåget inte råkar befinna sig vid hållplats Brostugan, promenerar vi på älvens västra strand mot Nybroforsen. Nästan framme där tittar vi snett bakåt (2) över älven och ser bland annat det ståtliga apoteket, trädgården Fåfängan och gråstensmurarna på östra stranden. Vi tar oss över Nybroforsen och ser Lybeckska (3) gården och björkarna mellan Topelius- och Lybecksgatorna.

Klockstapelns luckor står på vid gavel; det kunde vara trevligt att få se staden från ovan, så vi går tillbaka längs Kyrkogatan. Vi klättrar upp för de branta trapporna, blickar norrut (4) och ser de stiliga borgharhusena. Är det inte Kuddnäs som skymtar i fjärran? Från klockstapeln såg vi också att det vida torget sjuder av liv. Bäst att kolla upp vad som är på gång! Kommersen är livlig (5) och väl påbyltade kunder och försäljare trängs bland hästar, ”kibikor” och hötappar. Över allt vakar de än så länge solida bankerna vid Norra Torggatan (Bankgatan). Allt ståhejet blir lite tröttande, vi söker oss längs Södra Torggatan (Sollefteågatan) mot Rummelbacken.

Det var inte så lugnt och tyst som vi hoppades. Klangen från smedens idoga hamrande mot städet hörs vida omkring. Vi kan ändå inte låta bli att klättra upp. Vi känner på en gång igen den lilla drömmarpiltens dåsiga sommarsmåstad. (6) Dags för ett nytt försök att finna ro. Viker av till höger längs Östra Långgatan (Karleborgsgatan), passerar tre stora flyttblock, vinkar åt smeden, korsar raskt Norra Torggatan och svänger till vänster in på Norra Tvärgatan (Borgaregatan). Trots att vi korsar Skolgatan (Gustaf Adolfsgatan), ser vi ingen skola. Väl framme vid Rådhusboulevarden med dess otaliga björkar, som en gång planterades för att förhindra att den Röde Hanen än en gång skulle föröda staden, svänger vi till höger. Rätt snart ser vi en bekant vy till vänster. Staden är så liten att vi än en gång ser Nybroforsen.

Bland parkens björkar (7) finner vi svalka, byter några ord med en dam och söker oss vidare in i parken. Mellan träden skymtar taket på en stor byggnad. Det måste vara folklärarseminariet. Vi tar oss en närmare titt. (8) Fyra ståtliga träbyggnader står stadigt på älvens motsatta strand. När vi ändå är i staden vill vi inte missa ett besök i skalden Zacharias Topelii barndomshem, vi börjar traska norrut. Mellan popplarna ser vi hur älven vidgar sig och båtarna ligger förtöjda vid Tullstranden. (9) Besöket på Kuddnäs (10) var inte så upplyftande, eftersom byggnaderna numera används som landskommunens fattiggård.

I stället för att deppa går vi ner till älven och får följa med ett sällskap ut till Alören, för idag ska nämligen den återuppståndna Majniemistugan överlämnas till Topelius. (11)