Stadskvarnen

Jag hade kontakt med Algot Nyman, vars far var den sista egentliga mjölnaren i stadskvarnen - gråstenskvarnen - Ebba Brahes kvarn o.s.v. Han skrev om sitt barndomshem strax före Juthbacka kroken och om stadskvarnen:

— — — för mig går tanken på rubriken (Försvunna hus) till Nykarleby kvarn. Far arbetade där under hela andra världskriget. Folk skrev på listor så att han fick komma hem från kriget för att arbeta i detta stenhus utan värme i 5—6 år, och det var kalla vintrar under kriget minns vi som då levde.
     Jag är född 20.12.1932 och var bra mycket med i kvarnen där det fanns mjölsäckar från golv till tak. Man skulle inte ha nå mycket fel på ryggen för att hålla på och lyfta dem. Far hade en hjälparbetare där ett tag, det var nån av Markkulas pojkar, men jag minns inte förnamnet. Han var bra på att arbeta i alla fall, sa far.
     Jag har kommit fram till att en bra sak med kvarnen var att man fick mjukt bröd då man bakade, så att man inte alla dagar behövde äta "Työkansa" knäckebröd, som man måste ha hovtången till då man åt. Så far borde nog ha fått Mannerheims "vita ros" bara för den skull.


Stadskvarnens sydfasad och vindbryggan.
Stadskvarnens sydfasad och vindbryggan.
Teckning av Paul Sandelin 1961, storlek 210x297.


Algot Nyman berättade för Lars Pensar som också tillhandahöll illustrationen.


Läs mer:
Stadskvarnen i kapitlet Fakta.
(Rev. 2007-05-24.)