Vid besök på gravgården i oktober 2004 med anledning av firande av Ingrid Ringvalls hundraårsdag, såg jag till min förskräckelse nedanstående anslag:

Ref. KL 17. kap 3 § 3.mom, och reglemente för begravningsväsendet 10 §.
Enligt kyrkorådets beslut av 2.6.2004 12 § har skötseln av denna grav försummats och kyrkorådet ålägger gravrättsinnehavaren att iståndsätta graven eller kontakta församlingsmästare på pastorskansliet tel. 040-564 3717. Åtgärder eller kontakten bör tagas senast 31.8.2005. I annat fall kan kyrkorådets förklara gravrätten förverkad till Nykarleby församling.

Nykarleby den 2.6.2004
Kyrkorådet

Lars Pensar meddelade att redan på 1950-talet var kyrkofullmäktige i färd med att utplåna dessa ”fula plåtkors”, som det uttrycktes. Om ingen kändes vid plåtkorsen, skulle dessa att tas bort och kullarna utjämnas. Nu 50 år senare är det tydligen samma visa som sjungs!

De flesta vårdarna som är i fara är av typen järnstång med vitmålad plåt där texten inte längre är läslig, men det oaktat är de vackra och ger variation. Även gjutjärnskors är hotade.

Trots att kyrkorådet tycks ha lagen på sin sida, tycker jag att det vore en ytterst stor förlust för gravgården om ”korsen” försvinner. En förmildrande omständighet är dock att kyrkorådet kan förklara gravrätten förverkad. Det kan knappast vara utrymmesbrist som är orsaken, för på den äldsta delen av begravningsplatsen finns endast omkring tio vårdar kvar. Där bör finnas plats för gravläggningar åtskilliga år framöver.

Trästolpe med vitt anslag betyder hotad gravvård. Som synes är många i fara.
Foto: Lars Pensar, november 2004.