Bagarstugan som blev bostad

av

Seppo Kuusinen

Huset som vi bodde i och där familjen Hernberg bor i dag vid Västanlid nedanför Smedsbacken har från början varit bagarstuga och tillhört det Nybergska huset. Det har byggts kring 1850-talet och senare ändrats till ett bostadshus och samtidigt troligen byggts till. Det berättade Signhild Hernberg för mig när jag besökte henne för en tid sedan.

Gården från sydsysost. De gula strecken visar gårdens storlek när Seppo bodde där. Foto från 2004, men inga ändringar har skett – t.o.m. kanoten är på samma plats.

Förstoring.

Jämförelsebilder före och efter.

Om det berättar årtalet 1934 i betonggjutningen i källaren och också det att kökets västra vägg är av stock liksom huset för övrigt. Tillbyggnaden är av bräder, och då vi bodde i huset var ingången till en kall farstu från husets ända. Från farstun kom man till vinden längs en trappstege genom en lucka i taket. Luckan finns i dag i en skrubb.

Hernbergs flyttade in i huset 1970. Före dem bodde familjen Ernst Paulsen där. 

Enligt Signhild Hernberg var det just Paulsens som byggde till huset med bastu, bastukammare, vedlider och bilstall. Den gamla öppna verandan revs och en ny tambur samt toalett och ett rum byggdes vid sidan av det gamla huset längre mot väster. Huset fick sitt nuvarande utseende. 

Gamla uthusbyggnader som fanns under vår tid revs. Camilla Heikius minns att det var 1968 eller 1969. En del av byggnaderna var på granntomten där hennes hemgård ännu i dag står, och när de 1969 skulle börja bygga nytt hus var uthusbyggnaden i vägen.

Under vår tid fanns det bara kök och kammare i huset, tillsammans cirka 33 kvadratmeter. Dörren till verandan var i köket där den gamla vedspisen av märket Högfors 6A finns kvar och används fortfarande. Högfors började tillverka olika gjutjärnsprodukter 1912 – så kanske spisen blev monterad 1934, årtalet som finns i källarens betong.

Högfors 6A.

I kammaren – Hernbergs nuvarande vardagsrum – fanns från början en stor bakugn, men under vår tid var den inte kvar. Jag kommer inte ihåg hurudan värmekälla där fanns – eller var där någon alls. Jag minns inte heller om det fanns någon dörr mellan köket och kammaren. Kanske där var bara en dörröppning och kanske kammaren fick värman genom den och från den tjocka muren bakom vedspisen.

Det kommer jag ihåg att någon kall vinter tittade pappa Viktor på innetermometern, stoppade mera björkved i spisen och konstaterade att ”det är ju bara 38 grader!”

Signhild Hernberg har en tavla som Ulla Paulsen, som var konstnärinna, har målat 1969. Den är från Skogsparkssidan med uthusbyggnader i förgrunden, och från huset syns endast gaveln och en del av taket. Men den motsvarar inte det som jag kommer ihåg och inte de fotografier som jag har. Även Camilla Heikius säger att ”det ser inte bekant ut”.

På tavlan är skorstenen, jämfört med mina fotografier, på fel sida av taket och för nära gaveln, och den låga laduliknande uthusbyggnaden minns jag inte, däremot nog den andra byggnaden. 

Men dyngluckan som har målats i väggen betyder att det skulle ha varit ett fähus. Det var det inte. I uthusbyggnaden på gården fanns vedlidret och ett lider och utedasset bakom dem. Fähuset var längre bort i backsluttningen och just det måste ur vägen då Heikius byggde sitt nya hus.

Målningen av Ulla Paulsen. Förstoring.

Jag har talat med flera personer för att få tag på något gammalt fotografi av hela gårdsgruppen men har inte lyckats. Kanske tavlan visar hur det såg ut då huset var bagarstuga – och ladan fick vika för farstun i husändan då huset ändrades till ett bostadshus? Men var skulle Ulla Paulsen fått motivet ifrån? Eller är det bara fråga om konstnärens frihet?