Minnen från Långörn

Det fanns lindor ute på på Långörn. Jag kommer inte ihåg hur många tegar det fanns, men jag kommer ihåg att det fanns två till tre lador. Farfar hade ett torp där och jag kommer ihåg då det höbärgades där, men det är bleka minnen.

Från 2–3 års ålder har jag minnen från torpet. Och det var inget roligt ställe. Det första pappa gjorde då vi kom dit var att avliva huggormarna runt torpet – det låg säkert en huggorm på varje meter i ”gambefönon” [fjolårsgräset]. Torpet hade två fönster och en hälla i spismuren. Där fanns en våningssäng, ett litet bord och fyra stolar. Till torpet fanns det även ett potatisland vid norra gaveln.

Och enormt med mygg, men det var inga stora utan små och ettriga och så användes en konstig myggolja som både smakade och luktade illa och sved i ögonen. Mot myggen på Långörn hjälpte ingen myggolja, de bet ändå. Och så fanns det skogsmöss och de knaprade hela nätterna igenom så det var konstigt att torpet stod kvar på morgonen.

Bakom torpet fanns det en spismur, så någon gång måste det ha varit något annat där. Min farfar hade haft en ria där ute, och har man en ria så måste det betyda att man har odlat korn eller råg där ute.

Jag rev torpet tillsammans med Rainer Nyman, någon gång mellan -59 och -61. Pappa ville att vi skulle åka dit och riva det, för han hade fått order om att riva ner det. Då vi rev det så lade vi allt i en hög dä. Vi tog inget av det det för var så murket.

De hade korna där ute förut, men det finns det endast svaga minnen av. Jag frågade min bror Nils-Olof, och han sade att det var så. De flottade dem dit på en pråm.

Jag har läst något om att det finns rester efter en tjärdal på Långörn.