Det skulle dröja många år ännu innan Långörns villabosättning blev mer bekant, då omfattande skogsavverkningarna kom igång i mitten på 1950-talet. Nykarleby församling, den stora markägaren, genomförde då flera kalhyggen där. Församlingen äger Långörn och även Markusholmen, som tidigare benämndes ”Långörs vattungen” eller enbart ”Vattungen”, — angivet på en karta från 1865. Den har möjligen fått namn efter evangelisten Markus. Många av prästerskapet, som haft villor runtom där, kan ha haft ett finger med vid namngivningen och holmen heter kanske därför idag ”Markusholmen”.

Längden på Långörn är ca 2900 m, bredaste stället 850 m, smalaste 300 m. Denna holme bestod för länge sen av två holmar, åtskiljda vid den nuvarande ”halsen”, d.v.s. den lägre mark som sträcker sig söderom ”torpet” i västlig och nordvästlig riktning tvärs genom holmen.
     Den södra delen av holmen, bär på en karta från mitten av 1800-talet, namnet Björkskär. Norra delen har alltid hetat Långörn, (obs! — ej Långön). Den senare delen kommer från fornsvenskans ”ör” = skär, grus.
     Påfallande många av de första ”villaborna” på holmen var kyrkoherdar och kaplaner.

[Långörn och Markusholmen på karta från 1947, uppmätt 1943, bearbetad.]

Den första sommarstugan, eller som vi säger ”villan”på holmen ägdes av kyrkoherde Georg Mathesius. Den låg på norra Långörn, bakom den s.k. Nesslers villa. Källargropen efter Mathesius villa var synlig ännu för några år sedan.
     Mathesius kom till Nykarleby 1793 och dog 1836, och man kan anta att stugan byggdes runt år 1800, alltså före det finska kriget. Mathesius var församlingens sista kyrkoherde under den svenska tiden. Det är honom som J. L. Runeberg låter stå modell för prosten i dikten ”Döbeln vid Juthas”, — i egenskap av ortens kyrkoherde under 1808—09 års krig. Uttrycket ”driv ut prelaten ropar han åt drängen, och akta dig om han släpps in härnäst” som Runeberg låter Döbeln utropa, ger inte en rättvis bild av den dugliga hedersmannen Mathesius, som var känd som en synnerligen älskvärd och from person. (1.)

Omkring 400 m längre norrut från Mathesius stuga hade kapten J. Kerrman, far till den från Nykarlebys historia bekanta sjökaptenen ”Kukku” Kerrman, uppfört en mycket enkel, man kan säga primitiv, fiskarstuga för sina fiskarfärder genom att täta springorna i en där befintlig lada med mossa och förse den med ett fönster.
     Där bredvid uppförde 1881 seminarielektorn Gustaf Hedström sin första stuga på Långörn och kallade den ”Sundet”. Den stod kvar till 1898, när varvsplatsen i Kråkskärssundet blev anskaffad och stugan kunde flyttas dit. Kvar på den förra platsen blev en källargrop och några grundstenar, knappt skönjbara längre, och mitt emot den igenvuxna öppningen som fanns mellan Storgrundet och Lillgrundet. [Bryggan.]

”Sundet” kallades seminarielektorn Gustaf Hedströms sin första stuga på Långörn uppförd 1881. Hedström flyttade 1898 sommarvillan till Nykarlebys sista varvsplats i Kråkskärssundet. Villan har därefter kallats ”Varvet”.

[Samma bild finns även i Einar Hedströms samling. På baksidan av den, tillhandahållen av Stig Haglund, står: ”Gustaf Hedströms villa 'Sundet' vid Långörns sund. Sannolikt första sommaren 1881. Sittande Gustaf Hedström. Stående Axel Hedström. Vid stranden Julle Sandström (?)” På baksidan är även skisser över planlösningen inritad.
(Inf. 2011-09-23,)]

[Gamla villa Sundet. Förstoring.

”Sittande i trappan: Gustaf Hedström.
      ”      på verandan: Gabrielle Häggblom, Olga Hedström och fru [Matilda] Nessler.
      ”      på stenen: Einar Hedström o Paul Nessler (7 år gamla).
I dörröppningen trotjänarinnan Anna Peth.
Stående till vänster Häggbloms tjänarinna Greta.
Kortet taget troligen 1887.”

Erik Bircks samling i Nykarleby stads arkiv.
(Inf. 2019-11-09.)]

På platsen för Mathesius stuga byggde senare, omkring år 1885, den mångkunnige kantorn, fabrikören, tryckeriägaren, metallslöjdläraren samt utgivaren av Österbottniska Posten, J. W. Nessler, sin villa i två våningar, ännu idag år 2007 i släktägo. (2.) [Inbrott i villa.]

[Nesslers villa.* Förstoring. Kolorering: Peter Gullback.]

J W Nessler byggde 1881 sin tvåvåningsvilla som alltjämt är i släktens ägo. Hängmattan är den ultimata symbolen för villaliv. Förstoring. Kolorering: Peter Gullback.

[Nesslers simhus från stranden.*]

FOTO: ÅKE BJÖRKLUND

[Nesslers simhus från sjösidan.*]

Redan på 1870-talet hade en villa (Kulla) byggts på den mot ångbåtsbryggan vettande stranden. Det var kapellanen Otto Appelberg som härifrån kunde iaktta den växande fartygstrafiken till ångbåtsbryggan, anlagd 1864. Efter honom innehades villan på 1880-talet av kapellanen Johannes Bäck. Han var, jämte kyrkoherde Wallin, en av grundarna av den finska föreningen i Nykarleby. Efter Bäck ägdes den av stadsfiskal Fritz Olson. Hans far, Carl Oskar Olson var ångfartyget Österbottens förste befälhavare, hans faster målarinnan Hilda Olson, och själv hade han även konstnärliga anlag. Han sålde den sedermera åt bankdirektör Hugo Grundfeldt, som i sin tur sålde den år 1895 åt länslantmätaren Thure Heikel, vilken senare överlät den åt svärsonen Verner Labbart. Han efterträddes som ägare till villan av dottern Åsa, gift Kjellberg, — och till dags dato, fastän med ny ägare, kallas den ”Labbarts villa”. (3.)

Villan hette ursprungligen ”Kulla” byggd av kapellan Otto Appelberg som härifrån kunde iaktta den växande fartygstrafiken till ångbåtsbryggan anlagd 1864. Förstoring. 

Ett kort stycke söderom den föregående byggdes i mitten på 1880-talet en sommarstuga (Björklunda) för telegrafchef Konstantin Wegges räkning. Den köptes i början på 1890-talet av kyrkoherde K. W. Petrell, för sin tid en långväga turistresenär till Det heliga landet och Egypten. Kanske detta var orsak till att han inte blev fast sommargäst på Långörn, utan hyrde ut den åt doktor Osvald Myrén. År 1901 köptes villan av normalskollärare Alex. Björklund, gift med Josef Herlers syster Maria.
     Efter att en Hansson en kort tid innehaft den, såldes villan vid första världskrigets utbrott till folkskollärare Gustaf Stormåns, (tidigare Andersson), gift med Ninni Heikel. Det var Stormåns som byggde om villan så den fick sitt kännspaka mansardtak och stora veranda. Stormåns dotter ”Maleta”, gift med Rabbe Schauman, ärvde sedan villan [och drev Wiks Hotell]. Också denna villa är fortfarande idag i släktägo. (4.)

På den mot nordost vettande stranden, alltså sydväst om Markusholmen i början av viken, lät kyrkoherde Woldemar Wallin (förfinskade sitt namn till Walli efter det han bortflyttat) bygga en villa, något senare än föregående. Efter hans bortflyttning 1885 ägdes den av kapellanen Hellman men såldes 1891 åt häradshövdingen Fredrik Barck, som lät flytta den till Sandön. Tomten, som blev öde till 1903, bebyggdes då av handl. Axel Kisor, som 1919 sålde den åt förra stationsinspektorn på Nykarleby Jernväg, Allan Helenius. Den har senare ägts av Lars och Maj Ammer, men stället har nu ny ägare.
     Den flyttade villan såldes på 1950-talet på auktion, först figurerade A. Liljedahl i sammanhanget, senare torde polis Väinö Hauta-aho ha förvärvat det som var kvar av villan som delvis lär ha rivits och sedan ombyggts. Sockeln till den ursprungliga står kvar och platsen ägs av styvsonen Guido Boman i Vasa. (5.)

Västra stranden av Långörn, vid det vackra Kråkskärssundet, var egendomligt länge obebyggd, ända till 1899 då, som tidigare nämnts, Gustaf Hedström flyttade ”Sundet” hit till platsen för stadens sista skeppsvarv (om man undantar Åminne, där N. Caldéns ”m/s Laxö” byggdes 1947) där år 1881 skonaren EKO byggts. Delägare i den var släktingar till Gustaf Hedström och det påverkade säkert valet att uppföra villan där på f.d. varvsplatsen. Och platsen kallas fortfarande ”Varvet”. Villan tillbyggdes och fick också heta ”Varvet”.
     Efter Gustaf Hedström, med tiden seminariedirektor, övertog sonen, bankdir. Einar, med hustru Dagny, villan och efter dem en nära släkting, Rickard Malmberg med sonen Nils och sonhustrun Dolores. ”Varvet” är ännu i släktägo. [Antecknat i en bok på Varvet.] (6.)

[Hedströms tillbyggda villa vid Varvet. Delförstoring.* Villan i juli 2003.]

Ett stycke söderom byggde Gustafs systrar en villa, ”Grantorp”, som även står kvar idag, mera känd under namnet ”Sextanten”. Namnet kan härledas till sex fröknar Hedström. Humoristen J. W. Nessler fattade snabbt den komiska poängen och lanserade namnet. Den ägdes senare av Inga, född Hedström och Olavi Kaukola, även han präst. Villan är inte längre i släktägo. (7.)

Kort före första världskriget byggde doktor Nils Durchman, far till en av de bekanta, år 1920 omkomna ”alpflygarna”, sin stora villa på västligaste udden vid mynningen av sundet. (8.)

Mellan denna och Varvet fanns, dels en ”bolagsstuga” — Gula villan — med obekant öde samt en liten stuga som förra besättningsmannen på nykarlebyfartyget Belbas, senare montören på kraftverket, Wilhelm Marklund byggde åt sig här i mitten på 1930-talet. (9.)

Den sista av Långörns äldre sommarvillor är den som Georg Högbom år 1937 byggde på den med Långörn sammanvuxna lilla holmen, Långörsgrundet, men numera allmänt kallad ”Jukkasholmen”. Även denna villa är idag i släktägo. (10.)[Carmencita.]

Ett annorlunda ställe med annorlunda karaktär är det på Långörns östra strand i Markusviken liggande ”Torpet”. Där fanns redan på kyrkoherde Kullmans tid (det var han som generöst bjöd de genom stadens brand 1858 hemlösa stadsborna att i prästgårdens bagarstuga ”måka i er så myki ni orkar” av den mat som där tillreddes för massbespisning), en enkel liten stuga, som han närmast använde vid höbärgning på den naturäng som fanns där. Kullmans son använde stugan vid sina fiskefärder — vid sin sista drunknade han. Kullman själv, skolkamrat med Runeberg och av denne utsatt för godmodiga skämt, var ett stort original, kanske landets största som en del ville göra gällande. — Kullman avled år 1871.
     Redan under Kullmans tid uppröjdes marken runt stugan till en äng. Nya inneboare vid stugan, blev endel av stadens arbetarbefolkning som röjde ytterligare mark. Under kyrkoherde Petrells tid blev stället lagenligt torp omkring 1912, men torpet indrogs åter till kyrkoherdebolet som sedan utarrenderade stället. Stugan brann ned en eller två gånger, den sista byggdes omkring 1925, men bortflyttades tio år senare. En hölada stod emellertid länge kvar. (11.)

Ett stycke norrut mot Nesslers villa byggdes en liten stuga 1912. Detta ställe blev även självständig lägenhet, men stugan flyttades bort i början på 1930-talet.
     Båda dessa stugor, av vilka det egentliga ”torpet” spelat en viss roll genom tiderna är alltså borta. Men den solbacke på vilken torpet låg kallas ännu för ”Torpet” och åtminstone ännu på 1950-talet bärgades hö där.
     Om sedan en Järvinen innehaft torpet är ovisst, men i en förvanskning av den kända sången ”Vintern rasat” hördes ännu på 1950-talet, vid uppsluppet sjungande en version, där det sjöngs: ”Solen ler mot Järvinen på Långörn och i lunden dansa döttrarne.” (12.)

[Denna första majvisa brukade vi som småpojkar sjunga i tiden kring första maj tillsammans med min bror Tage. Visans upphov känner jag tyvärr inte själv till, men med tanke på innehållet så är den nog rätt gammal.

Vintern rasat Källberg for till Vasa,
Drivans blommor smälta bort och dör!
Solen ler åt Järvinen på Långön,
solen kysser Maj på Röklubbin!
Snart är Stormåns här i purpurkragar, guldbelagda asurskiftande,
Ligger han i sängen långt in på dagen och med Lunden dansar döttrarne ...

Eirik Granqvist
[Det finns inte en enda förekomst av Källberg på Nykarlebyvyer. Kanske avses Emil Kjellberg.]
(Inf. 2020-05-06.)

Det natursköna Långörn lockade inte enbart människor. Tidvis har ön, som idag är fredad, varit en utsökt jaktmark med harar, orrar och andfågel. Också sällsynta fåglar som nattskärra, ringtrast och bergfink påträffades häckande där på 1930—40-talet. Igelkottar, troligen inplanterade, har även trivts utmärkt, men som ekorren är igelkotten känslig för olika virussjukdomar.
     Idag, tyvärr, är marodörer som mårdhund, mink och räv hemmastadda på holmen. Vad de betyder för viltstammen vet varje naturintresserad.

Långörn har också sitt skeppsvrak, som den delar med Markusholmen. Den lilla skutan ”OMA”, som låg ankrad i sundet mellan de två holmarna, ägdes av affärsmannen Gustaf Höglund, bosatt en tid på Vernamo på 1920-talet. Alltnog, skutan slog läck och sjönk på platsen. Som vrak blev hon ett tillhåll för lekande och simmande barn, på den del av vraket som stack upp över vattnet. Nere i djupet blev hon abborrars tillhåll och det bästa stället för mete i fjärden.

Av villorna på Markusholmen är det endast en som härstammar från 1800-talet, den som var den första villan på holmen och som rådman Westlin lät bygga. Kapten Liljeqvist bodde senare en tid i den medan han förde ångbåtar som vek in till Nykarleby, men sedan kom den att innehas av bankdirektör Hugo Grundfeldt, son till stadens stora affärsman, konsul Carl Grundfeldt. Villan kom småningom i lärarhänder då Jeppoläraren Karl Nordman köpte den i början på 1930-talet. På 1950-talet såldes den åt övningsskollärare Johannes Åbonde som senare blev folkskolinspektör i Jakobstad. Vid sin bortflyttning från Nykarleby sålde han den åt Elna och Raymond Grandén från Jeppo, vars dotter Lisen med make Hans sedan övertog den, tills den idag innehas och bebos av ett lärarpar. (13.)

[Eva Sundstén kompletterade:

År 1990 renoverades och tillbyggdes villan, en del för Lisen och hennes hennes familj och den andra för hennes föräldrar. Eva och Cay Sundstén köpte villan 1997. Vi har ett urklipp om villan som Fjalar Zittra skrivit. Sommartid fördes kor och får på bete till Markusholmen. Det står att holmen utmärktes av vita björkstammar, som lyste på långt håll. Djuren åt upp allt annat.
(Inf. 2023-04-04.)]

FOTO: TILLHÖR LILIAN HÖGLUND

[Ida, Gerda, Teodor, Erik, Göta och Axel Lund framför deras villa på Markusholmen. Notera glaskulan på grindstolpen och taggtråden! Förstoring. Kolorering: Peter Gullback

På kortets baksida står: ”Ottos och Axels villa på Markus, köpt av Grundfeldt, såld -28 då Axel köpte villa vid Andrasjön. Villan ägdes sedan av fam. Otto Andersson o lär. fam. Nordman från Jeppo. Villan brann på 30-talet då militären i febr. hade en stor manöver. Byggdes sedan upp av Nordmans. ”
Inf. 2008-02-20.]

På norra udden byggde kapten J. Kerrman 1870 en stuga men flyttade den år 1877 till sin stadsgård, ”bokhandelshuset” på Borgaregatan 3. Mellan dessa två villor hade Theodor Häggblom sin stuga. Stugan köptes sen av kapten Sarlin som bodde där något eller några år. Stugan finns inte längre kvar. (14.)

Övriga halvdussin villor på Markus är av yngre datum liksom de 36 villorna på Långörn, som är uppförda på församlingens arrendetomter. Där har dock en handfull löst in sina villatomter. I dagens integritetsskyddade värld skall ägarna till dessa, närmast på 1900-talets senare hälft uppförda villor, få vara anonyma i detta sammanhang.

Dock tycker jag att bruket att ge villastället ett namn, som allmänt gjordes tidigare och vilket framgår av kartan från 1947, gott kunde upptas igen. Att den strategiskt placerade ”Vinkelboda” inte längre ståtar med namnet, välsynligt, är en förlust av en gammal tradition. En tradition, som inte bara visade fyndighet vid namnvalet, utan praktiskt underlättade för en besökare att hitta fram till stället och ägaren.

[Jag träffade Oskar Kronqvist sommaren 2017 och han berättade att när han såg noteringen om att namnet var saknat, så gjorde han ett nytt. Oskar timrade under första hälften av sjuttiotalet en villa i Normens vedlider. I egenskap av eldare och gårdskarl hade han tillgång till det.