Tre möten med Per-Erik Willman
Det bör ha varit någon gång i mitten av 1960-talet när jag en sommardag sammanträffade med Per Willman i Nykarleby. Vårt samtal handlade bland annat om en grävmaskin, som med tanke på tidpunkten kan ha varit en Atlas 1200. I det sammanhanget frågade Per om jag kunde tänka mig att översätta instruktionsboken till svenska. Kanske var det en blandning av nyfikenhet och intresse för maskiner i allmänhet som gjorde att jag lovade göra ett försök, trots vetskapen om mina mediokra kunskaper i främmande språk.
Uppgiften visade sig sedan vara betydligt svårare och mera tidskrävande än vad jag hade föreställt mig från början, framför allt när det gällde hanteringen av fackterminologin. Huruvida Per kom att ha någon nytta av min översättning vet jag inte, men för mig personligen gav den en värdefull inblick i en översättares vedermödor.
Några år senare inträffade följande: Under ett besök hos mina föräldrar berättade min far att vattentrycket i fastigheterna på Bankgatan 2 och Kyrkogatan 6 var lågt. Han hade diskuterat problemet med dåvarande stadsbyggmästare Nils Levlin, som dock påstod att det inte berodde på att trycket i stadens vattenledningsnät skulle vara för lågt. Därmed hade vi sannolikt ett läckage någonstans, men var?
Misstankarna föll i första hand på ett vattenrör mellan byggnaderna, och då jag undersökte marken med spade och spett fann jag ett ställe som var extremt fuktigt. För att komma åt och åtgärda läckaget behövdes i första hand en grävmaskin. Kontakt togs med Per, som med sin grävmaskin frilade kulverten. Felet hittades och reparerades av en rörmokare som också måste förnya all fuktskadad isolering. Därefter återstod det ännu för Per att sätta gårdsplanen i skick, ett arbete som han utförde snyggt och behändigt till vår belåtenhet.
Det tredje mötet, som tyvärr också blev det sista, skedde flera decennier senare, nämligen i oktober 2008. Då besökte vi Sorvist och Visten i f.d. Nykarleby landskommun. Avsikten var att jag skulle få beträda och se den mark dit min farfars farfar, Matts Carlsson Holmström (1819–1868), hade flyttat som 17-åring från Pirilö i dåvarande Pedersöre kommun.
Under rundvandringen berättade Per inspirerande och med stor sakkunskap om den gamla bebyggelsen, av vilken endast lämningar numera finns kvar. Dessutom visade han också några tidsenliga familjefotografier från början av 1900-talet. – På bilden invid står Per W. och Lars Pensar, som också var med på exkursionen.
|