Sänder lite Sorvist och Visten material. Visten hörde delvis till stadens jaktmarker när jag i tonåren sysslade med jakt. Då såg jag också kraftverket i gång och kunde lyssna till generatorns susande ljud och känna lukten av smörjoljan. Det var alltså en nostalgitripp jag var ute på.

Ett bleknat tidningsklipp hade Alf Häger med sig när han av Per vidtalats att följa med. Det är det klippet jag renskrivit. Tor torde vara Hbl-journalisten Tor Högnäs.

*     *     *


Sorvistborna väntar på bättre kommunikationer.

Vid skogsbrynet cirka en kilometer från gårdarna hörs lokomotivens gälla signaler från den österbottniska kustbanan. Ännu närmare stryker Harjavaltas högspänningsledningar. Traktorer och bilar finns på gårdarna. Vi kunde tro att vi befinner oss på en central plats på den österbottniska landsbygden. Men så är inte fallet. Vi befinner oss tvärtom långt inne i skogen i en liten by eller gårdsgrupp som heter Sorvist i Nykarleby landskommun. Gårdarna saknar elektrisk belysning och med vägen är det litet si och så. I Sorvist bor nu tre familjer, men senare i höst reduceras antalet till två.

  
Per Villman och Alf Häger vid gårdsgrunden till Pers födelsehem i Visten
[Per-Erik Willman och Alf Häger vid gårdsgrunden till Pers födelsehem i Visten.]

— Vi brukar skämtsamt säga att vi bor mitt i världen. Men faktum är att vi bor mitt i socknen. Vi har ungefär lika långt till Nykarleby, Ytterjeppo och Kovjoki. Så egentligen borde vi ju ha kyrkan här i Sorvist, om allt skall vara rättvist, berättar jordbrukaren Joel Häger, som är född och uppvuxen i den lilla skogsbyn.

— På vilket sätt och när de första människorna slagit ned sina bopålar här är svårt att säga. Men förmodligen var de första nybyggarna tjärbrännare, som här fann gott om råmaterial till sina tjärdalar. Det finns gott om gamla tjärdalar här i grannskapet som ger belägg för den saken. Småningom har markerna odlats upp. Sorvist nummer omfattar närmare 500 tunnland jord varav en stor del är odlad. Visserligen har det sina problem att vara jordbrukare så här på sidan om allfartsvägarna. Vi har över sju kilometer till mejeriet i Nykarleby dit vi själva kör vår mjölk. Det blir två turer i veckan per gård. Men numera går det bra då vi har traktorer och bilar säger Joel Häger.


64 personer vid sekelskiftet.

Vid sekelskiftet fanns det två egentliga boplatser här. Vid Vist, halvannan kilometer från Sorvist fanns det fyra torp. Vid en begravning i Vist i slutet på 1800-talet var 64 personer närvarande. Numera är vi elva stycken som bor här, men till hösten flyttar tre personer bort och då återstår åtta. Min man och jag trivs utmärkt här, men då vi båda är gamla så orkar vi inte hålla på så länge mera och då blir det antagligen att flytta härifrån berättar fru Ida Häger.


Eget kraftverk efter kriget.

   Det lilla kraftverket som i många år gav el-ström åt de tre gårdarna i Sorvist.
Det lilla kraftverket som i många år gav el-ström åt de tre gårdarna i Sorvist.

— Vi har ingalunda varit utan elektricitet här alltid. Det är blott de senaste åren vi varit tvungna att ty oss till petromax- och oljelampor. Så i det fallet har utvecklingen gått bakåt. Under krigsåren, då det var ont om olja till lamporna, byggde vi ett eget kraftverk vid en liten fors i bäcken som flyter nedanför gårdarna.
Den tiden fanns det gott om vatten i bäcken och vi fick el-ström så att vi klarade oss. Men nu har bäcken rensats och det betyder att vattnet börjat rinna så snabbt ut till havet om vårarna att bäcken ganska snart blir rätt torr, berättar Nils Villman.
Bröderna Nils och Paul Villman är inflyttade till Sorvist. De kom hit för tolv år sen från Forsby. De trivs bra på sin nya boplats och har inga planer på att flytta bort. De väntar på bättre tider och bättre kommunikationer. Det räcker kanske inte heller så länge förrän sorvistborna får både riksväg och landsväg.

— En skiftesväg har redan påbörjats och den sträcker sig från Markby ut till Forsby. Vägen går genom Sorvist och den byggs så bred att den fyller fordringarna för en tredje klass landsväg. Så är det inte heller omöjligt att riksåttan kommer att gå genom Sorvist och då får vi det hur bra som helst med vägförbindelserna, säger Nils Villman.

 


Fri konkurrens bland elproducenterna var det tydligen också i början av 1940-talet. Här är en bild från "Sorvist Elkraft" som under krigsåren levererade elektricitet till fem gårdar i byn. På bilden vid dammen och vattenfallet ser vi Joel Häger, John Liljeström samt Nils och Paul Willman. [Bilden finns också i När elektriciteten kom till byn av Gunnar Grahn.]


Några rester av kraftverksskjulet vid dammen i bäcken vid Visten.
[Några rester av kraftverksskjulet vid dammen i bäcken vid Visten.]

Per Villman vid platsen för det lilla kraftverket i Visten
[Per-Erik Willman vid platsen för det lilla kraftverket i Visten.]


Familjen Carlsson flyttar

Ragnar Carlsons farfar kom som skogsvakt åt Nykarleby församling till Sorvist. Han fick ett torp att bruka, men i gengäld måste han göra 52 dagsverken i året. Karl Carlsson, som denna kärngubbe hette, bröt massor med sten på sitt torp och utvidgade den odlade arealen. Väldiga stengärdsgårdar vittnar om hans idoghet. Sonsonen Ragnar med hustru och ett barn flyttar i höst till Forsby, men kommer att fortsätta med jordbruket i Sorvist.


Tor Högnäs (?) i Hufvudstadsbladet, sommaren 1962.
Lars Pensar digitaliserade, fotograferade färgbilderna och tillhandahöll.


Läs mer:
Mer om Sorvist.
Fler artiklar ur tidningen.
Per-Erik Willman ... av Kenneth Frostdahl.
Folke Holmström besökte Visten.
(Inf. 2006-05-10, rev. 2014-03-09 .)