Nykarleby socken

De äldsta kyrksocknarna i Österbotten, Mustasaari och Pedersöre fanns veterligen till redan 1305, och där dessa socknar gränsade till varandra, befann sig vår bygd på bägge sidor av sockengränsen.

Till Mustasaari hörde sedan 1400-talet byarna Monå, Monäs, Hirvlax och Kantlax.

Troligt är att den sed som levde kvar i dessa byar till för några generationer sen, hade sammanhang med att man hört till Mustasaari och färdats åt det hållet, nämligen seden att varje sommar många tillsammans båtledes göra kyrkresor åt Mustasaarihållet, vanligen till Kvevlax och Maxmo. [Detalj ur Charta Marina.]

När Vörå, som först hörde till Storkyro, blev egen socken 1535, överfördes byarna Monå, Monäs, Hirvlax och Kantlax till Vörå.

Gränsen mellan socknarna Pedersöre och Vörå hade följande sträckning: från första gränsmärket, en stor sten på Langnäsudden, gick rån rätt till den s.k. Sämjostenen på Pensalamossen. Från Sämjostenen gick sockenrån till Polijoki berg och sen österut mot Lappo. Sådan var gränsen mellan Pedersöre och Vörå enligt en lagmansdom 1607, samma år som kyrkan i Lepo by skall byggas. Jeppo låg sydligast i Pedersöre dit även Munsala och Vexala byar hört från början.

Det här var storsocknarnas tid i Österbotten. På katolsk tid hade man inte brytt sig om att göra kyrksocknarna mindre. Annorlunda blev det när reformationen kom. I och med lutherdomen uppstod åsikten att socknarna borde göras mindre för att menigheten bekvämare kunde nå kyrkorna. Efter Uppsala möte 1593 hade den lutherska läran blivit allena rådande i riket och åsikten om mindre kyrksocknar allmän.

Åt samma håll drevs utvecklingen genom det uppkomna bruket att vid krig, som nästan blev en konstant företeelse i svenska riket, missväxt och farsoter, på konungens bud fira allmänna böndagar då alla vuxna friska sockenbor var skyldiga att infinna sig i kyrkan och delta i gudstjänsten. Därav blev mindre socknar och flere kyrkor ett av utvecklingen uppkommet krav.

Ett annat samband blev bruket att förlägga sockenstämman som pendang till gudstjänsten. Bruket att hålla sockenstämma hade uppstått redan under medeltiden, talrikare hade de blivit under vasakungarnas tid, och med tiden skulle de föra fram till vår kommunala självstyrelse.

Ivrigast var kung Karl IX att bilda nya socknar där han ansåg att angränsande socknar var för stora. Just genom hans åtgärd kom Nie - Karle - by socken att bildas. Den bär namn efter konungen själv, och fick som sockenvapen ett krönt C, som syftar på namnet Carl. Detta skedde 1607 och beslut om verkställande fattades vid sockenstämman i Pedersöre, samma år den 30 oktober.

Till den nya socknen överlämnades av Pedersöre socken byarna Socklot, Karby, Kovjoki, Läpo (samma område som Nykarleby stamstad och Kyrkoby), Jeppobyarna samt Munsala och Vexala. Karby och Kovjoki blev endast i kyrkligt, d.v.s. inte i kommunalt avseende tillhöriga Nykarleby socken. År 1875 överfördes Kovjoki  i kommunalt avseende till Nykarleby socken, men Karby blev kvar i Pedersöre.

Av Vörå socken överlämnades Monå, Monäs, Hirvlax och Kantlax. Den nya sockengränsen mellan Nykarleby och Vörå socknar kom att utgöras av gamla byrån mellan Monå och Oravais.

I Nykarleby var man mycket nöjd över att ha fått en egen kyrksocken. Sockenkyrkan byggdes på samma plats där den nuvarande kyrkan står vid älven.

När Karl IX sedan för första gången gästade sin Niekarleby socken, fick han ett oförlikneligt emottagande. Fantastiska mängder livsmedel hade hopbragts, vilket tyder på att allt folk i den nya socken deltog i gästabudet för kungen. Efteråt uppbars under 3 års tid en ”kungagästabuds skatt” för att täcka utgifterna som besöket medförde.

Hur stor befolkningen var i socknen finns säkra besked först 1739 då ”tabellverket” inrättades i riket och prästerna började föra bok över församlingsmedlemmarna. Jeppo- och Munsalaborna kallades kapellborna. Under kapelltiden var det sed att kapellborna en viss söndag på sommarn, kapelldagen, mangrant besökte moderkyrkan i Nykarleby, och ungdomen höll ”ungdomsdag” efteråt. Och då lär det ha varit trångt i den tättbebygda småstaden.

1857 togs initiativ från Munsala till att kapellförsamlingen skulle bli självständig efter dåvarande kyrkoherden Kullmans frånfälle. 1874 kan nya kyrkoherdar tillträda i Nykarleby som i Munsala församlingar.

Jeppo hade blivit kapell under Nykarleby 1867, eget pastorat kom 1906 och självständig församling med egen kyrkoherde 1917. Jeppo kyrka hade byggts 1861.

I dessa tider när de kommunala strukturerna kraftigt förändras och storkommuner uppstår kan man hoppas att återgång till storsockenområden inte skall bli aktuella, utan att nuvarande församlingar i Nykarleby skall bestå och kyrkobyggnaderna begagnas för församlingsverksamhet.