Därför!
 

Klicka på Varför längst upp till vänster för att enkelt komma tillbaka om du tittat på miniatyrbilderna från kortet LRMX001S eller människorna som är en detalj ur mittpartiet på kortet LRAV025S.

Mumintrollet sade en gång något i stil med att om man har en vacker sak, har man ingen glädje av den om man inte får visa den för någon (trodde jag till mitten av augusti 2004). Av delvis samma orsak har jag gjort webbplatsen, jag är stolt över samlingen med vykort från Nykarleby. Ett annat skäl är att jag ville utveckla mitt datorkunnande. Det var för bedrövligt att jag bara kunde surfa. Dessutom är jag intresserad av grafisk formgivning. Trots att jag inte bott stadigvarande i Nykarleby sedan 1984, har min ”barndoms och min ungdoms stad” och dess historia ändå en speciell plats i mitt hjärta.

Eftersom korten nu är så många och samma och liknande motiv dyker upp i ett flertal serier, klarar jag inte längre av att hålla koll på dem. Det har hänt att jag köpt sådana jag haft sedan tidigare, och vad värre är, trott att jag haft ett kort och inte köpt det. Nu kommer åtminstone de äldre korten i samlingen att vara tillgängliga vart än jag kommer.

Den tänkta målgruppen är andra som är intresserade av Nykarleby och dess historia och vykortssamlare, deltiologer. Det finns även material för den som är intresserad av poesi, filateli och 1808–09 års krig

Om du har tips på kompletteringar, vill bidra med någon text, hittar felaktigheter eller fallerande länkar, vet vilket året var när jag skrivit 19XX, har kort som du kan tänka dig att avvara eller har andra synpunkter, hör gärna av dig! Gå till Gästbok för att skriva i den.

Efter att ”programförklaringen” skrevs i februari 2002 har tyngdpunkten skjutits allt mer mot fakta om staden och dess historia, men som bekant utesluter inte det ena goda det andra.

Följande program används:
- Dreamweaver, html-editor
- Word, ordbehandling
- Gimp, bildbehandling
- Canon och Epson scan, skanning
-Abby Fine Reader Sprint Plus, OCR från digitala bilder


... men Ulla Wikström visste bättre:

... det var i boken Vem skall trösta Knyttet? som Tove Jansson skriver: ”Men vem skall trösta knyttet med att säga: Lilla vän, vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?”