Vid ”Hugos lindo” sommaren 2005. Foto: Karin Wahlberg Liljeström.

Ända sedan barnsben har jag varit intresserad av min hemstads historia och engagemanget har inte avtagit med åren, snarare ökat.

I början på sjuttiotalet när biblioteket fortfarande fanns i ”Grundfeldtas” lånade jag Hedströms Nykarlebybok och bläddrade i vykortspärmen.

I slutet på sjuttiotalet fick jag upp ögonen för vykorten. Minns att jag en sommardag cyklade runt i staden till alla upptänkliga ställen som kunde tänkas ha vykort till försäljning. Bland andra Kuddnäs, Herlers museum, Brostugan, Juthbacka och Herlers Bokhandel fick besök. Skörden blev inte så stor, men det blev i alla fall en början.

I den dag som är irriteras jag varje gång jag ser Rafael Sjöbloms vykort, att jag inte kom mig för att köpa alla på den tiden när de var uppställda i en metalltrådsställning i hans farstu.

I mitten på åttiotalet flyttade jag till Vasa för att studera till byggnadsingenjör. Under mina upptäcktsfärder för att lära känna staden stötte jag en fredagseftermiddag på ”Mynt- och Frimärksaffär Latvala” på Österlånggatan. Till min stora förtjusning – och förvåning – fanns där en tjock bunt med Nykarlebykort. Efter besöket i affären fanns inte ett endaste Nykarlebykort till salu, och även jag var såld. Från den dagen har vykorten varit en kär hobby.

Sedan början av nittiotalet bor jag på Drottningholm på Lovön väster om Stockholm med min fru Karin och är anställd hos Brunnberg & Forshed Arkitektkontor. Den 28 juli 2006 föddes vår dotter Ingrid. Före hennes ankomst gick i stort sett all fritid åt till webbplatsen. I den mån det blir någon fritid över efter att familjen och webbplatsen fått sitt, ägnar jag mig åt trädgårdsskötsel och snickrande. (Syskonbarnen har inte fått några leksaker under det senaste året och trädgården är inte lika ogräsfri som den brukar vara ...)

För oss svenskösterbottningar är härstamning och släktskap en viktig del i tillvaron. Om någon undrar vem jag är, kan jag meddela att pappa hette Nils Liljeström och var född på Isakas i Kyrkoby, mamma heter Doris och är född Nylund på ”Pysbacka” i Sundby. Mina systrar heter Janet Bäckström (Esbo), Viviann Liljeström (Stockholm), Cecilia Gabrielsson (Borgå) och Susanne Liljeström (Vasa).


Samlingen
Samlingen består i dagsläget av omkring 800 kort i sex pärmar och väger ca 30 kilo. Dessutom finns ett åttiotal kort i en bytes- och dubblettpärm. Omkring 300 är från 1955 och tidigare och cirka 95 är svartvita från 1955 till 1965. Från 1965 och framåt har jag ungefär 260 kort, de flesta i färg. I den summan ingår också mer udda kort som t.ex. julkort som försetts med texten ”Julhälsning från Nykarleby”. Dessutom ingår ca 10 (endast!) Jeppokort, 55 Munsalakort samt 35 med motiv från 1808–09 års krig och G. C. von Döbeln. Under rubriken Zacharias Topelius finns det omkring 45 kort. Mig veterligen har jag världens största samling med Nykarlebykort. Hur många kort finns det? Kanske 1000. Svaret på den frågan undrar jag själv också över ibland.

Dessa uppgifter är delvis från 2002 när jag började bygga webbplatsen, så siffrorna stämmer inte längre.


Registret
Ända sedan början har jag registrerat (nästan) alla kort från år 1955 och äldre. Första indelningen är motivområde, av vilka det finns följande: Esplanaden, Flygbilder, Hus, Juthas, Kuddnäs, Kyrkan, Seminariet, Skärgård, Vyer, eXtra och slutligen Ån. Redan den 23 oktober 1988 konstaterade jag att indelningen inte var så genomtänkt, men jag har fortsatt med den ändå. Ett kort som visar älven, kyrkan och andra hus – till vilken kategori hör det? Registerposterna har hittills varit motivområde och löpnummer, motiv, förlag, avsändningsdatum, porto, färg, inköpsdatum och -plats, pris och slutligen anmärkning, vilken oftast innehåller uppgifter om varifrån och vart kortet är skickat. Inköpsdatum och -plats tycker jag att ger ett stort mervärde, korten blir individer.

När jag började lägga upp webbplatsen kompletterade jag, för att kunna hålla reda på alla filer och länkar (det blir en hel del, omkring 30 för ett enda kort), littereringen med förlagskod och seriebokstav. Dessutom ändrade jag motivområdeskoderna så att den består av endast en bokstav. Kuddnäs, som tidigare hette KU blev Q, SK för Skärgård blev A(rchipelago), eftersom S redan var reserverat för Seminariet. Å för ån blev R(iver) eftersom svenska tecken inte kan användas. Alla kort har således en identifikationskod med sju tecken. Den åttonde positionen använder jag för namngivning av filer här på hemsidan. Dessvärre har jag inte varit lika noggrann med de nyare korten. De har inte blivit införda i registret, utan istället har jag, i bästa fall, på baksidan skrivit inköpsdatum, -plats och -pris.


Nyförvärv
Av naturliga skäl blir det så att ju fler kort jag har, dess långsammare växer samlingen. Slog i registret och konstaterade följande: Senast Esplanaden blev kompletterad var den 26 juli 1993. Kort med skärgårdsmotiv har inte blivit fler sedan den 28 juli 1997. När jag den 8 december 2005 fick Karhumäkis flygvy nr 10347 av Jorma Metso var det det första sedan den 10 december 2003, då jag fick Karhumäki 10348, flygvy över torget från öster, av Lars Pensar. Seminariet kompletterades den 13 november 1999. Vyer utökades i juli 2004 då jag fick två kort från 1950-talet utgivna av Albin Aaltonen av Gösta Fagerholm. Då hade det varit ett uppehåll sedan november 2003. Kategorierna Juthas, Kyrkan och Extra utökades den 17 februari 2003. I juli 2004 och i mitten på november 2003 fick jag tag i nya Kuddnäskort. Då hade det varit uppehåll sedan den 12 november 1998. I juli 2004 köpte jag ett ”huskort”, Kovjoki samlingshus. Det kortet hade jag aldrig tidigare sett. Har nu även börjat samla kort med kartor där Nykarleby finns med. Köper numera även kort med andra motiv som på sätt eller annat kan illustrera artiklar på webbplatsen. [Det har hänt en del sen detta skrevs för tio år sen.]


Anskaffning
Korten är anskaffade genom köp i Nykarleby, auktioner, byte med ett par andra samlare, har fått ett fåtal av släktingar, inköp på vykortsmässor i Stockholm, handlat i antik- och vykortsaffärer och antikvariat i Finland, Sverige och även ute i Europa. I Berlin fanns kort från Jakobstad, i Paris kom jag inte närmare än till Vasa, men i London fick vi i alla fall tag i ett Drottningholmskort. Samlar även sådana, men de är mer enahanda. Minst nittio procent visar slottet från alla upptänkliga vinklar. Har tyvärr ännu inte kommit mig för att besöka den årlig vykortsmässan i Helsingfors. Två gånger om året är det vykortsmässa här i Stockholm och då hittar jag nästan alltid något köpvärt, även om de flesta korten i buntarna är gamla bekanta, som jag vid det här laget bläddrat förbi ett otal gånger.