Kontakten mellan föräldrarna och ”tanten” är bättre i småstaden där alla känner alla än på orter av större dimensioner berättar fru Rigmor Schauman, född Blomqvist, sedan nyåret lärarinna vid Nykarleby barnträdgård. Hon talar av erfarenheter därför att hon efter sin examen från Jakobstads barnträdgårdsseminarium 1961 skaffat sig erfarenheter i barnträdgårdsarbetet både i Sverige och i hemstaden Jakobstad.

Fru Schauman efterträdde i Nykarleby barnträdgårdslärarinnan Monica Andberg som var med redan för 2 1/2 år sedan då Nykarleby iklädde sig de förbindelser för sin barnträdgård som tidigare legat på privata initiativ. Och flyttade in i en modern enplansbyggnad vid Karleborgsgatan.

I Nykarleby barnträdgård ryms maximalt 25 barn i en klassavdelning. Några stadsbarn står ännu på väntelistan. Utom att landskommunens barn helt saknar barnträdgård. Någonting som förefaller ganska orättvist ifråga om de landsbarn som bor grannar med stadsbarnen men skiljs åt av stadsgränsen.

— Vårt läge är passligt, säger fru Schauman, centralt men ändå inte mitt i trafiken. Och byggnaden är bra. Vi har också en massa leksaker som jag inte väntade mig att finna här. Därför att barnträdgården i stadens regi är så ny.

— Vad vi saknar är mera enhetliga bord och stolar men vi har fått löfte på sådana. Alla nyanskaffningar måste inrymmas i budgeten.

— Barnen här är ytterst harmoniska och det gäller också för deras föräldrar. Som ofta tar kontakt och frågar ut mig om barnens uppförande och framsteg.

— Varje barnträdgårdslärarinna sätter sin personliga prägel på den plats där hon verkar. Jag fick i Sverige lära mig en massa nya sånger och lekar som är okända bland våra svenska gårdar. Men gick igen i Nummela o. Marjala finska barnträdgårdar där jag också arbetar. Därför att de finska barnträdgårdarna i stor utsträckning fått impulser från Sverige.

Nykarlebybarnens ”tant” Rigmor Schauman i kretsen av sina skyddslingar.
[För pekaren över ansiktena för att se namnen på ”eleverna” som var födda 1962–64. Till höger på fönsterbänken syns den gula mycket stiliga träarken, tror att den tillverkades av Monika Andberg, som gått okända öden till mötes. I bakgrunden skymtar ett av de frysboxstora värmeelementen som var mycket förträffliga torkplatser.

Vet ej vart Petra Hernberg hamnade.]

— Vi arbetar också här med i huvudsak värdelöst material och vad jag tycker att är glädjande är att barnen själva förser oss med sådant. I Jakobstad föll det på tanternas lott att skaffa fram materialet. Ett skidspår som dragits alldeles utanför våra knutar frestar oss och kommer knappast att bli oprövat av mig och barnen. Vår arbetsdag är här som på andra orter från kl. 9 till 13, lördagar 9—12.

— Vår mat får vi från normalskolans kök, färdig för uppvärmning efter transporten. För transporten, diskarna och städarbetet svarar en deltidsanställd flicka. Annan arbetskraft har vi inte och behöver inte heller. Men vi är naturligtvis tacksamma för den handräckning som vi får av här praktiserande flickor. Det är flickor som förbereder sig för barnträdgårdsseminariet eller redan intagna ”tossor” från Jakobstad.

— Maten lär ha varit litet enformig ännu under höstterminen men nu har vi fått en hel del förbättringar på det hållet. Som gör att barnens aptit är lovvärd.

— Barnens medelålder är 5 år. De har varit förvånande litet sjukskrivna om man jämför med manspillan i Jakobstads barnträdgårdar.

[Vid julfesten 1968 hade Mats och Jan Åström samt jag nöjet att öppna julklappen som visade sig innehålla en lastbil. Petra Hernberg, Peter Sandström, Annette Bonäs och Susann Levlin tittar intresserat på. Foto: Bror Åström.]

Fru Schauman avslöjar vidare att hon arbetar intensivt de fem timmar hon är ”tant”. För att sedan koppla av med maken och dottern i Jakobstadshemmet. Och det gör att hon trivs med sitt yrke. Tant Rigmor har också gymnastik för barnen på sitt program. Alla måndagar eller samma dag som hon leder sagogymnastiken i JKG:s [Jakobstads kvinnliga gymnaster] regi för 6—8 åringar i Jakobstad. Barnen själva vill i allmänhet ha mera gymnastik på programmet.

Rigmor Schauman är för nykarlebybarnen ”vår lärarinna och det tycker hon att är charmigt.” Fru Schauman tittar med sin treåriga dotter så ofta hon kan på Arja-täti i Finlands tv och ger sin kollega i bildrutan full poäng.

— Hon fyller ett tomrum för alla de barn som av en eller annan orsak inte går i barnträdgård.