Den sista färden

Den 16 juni 1984 bestämde Stefan Karlström och jag oss för att göra ”Den sista färden” med kanot för att uppleva forsarna som skulle utplånas av dammhöjningen.

Stefan Karlström strax före dammen vid västra stranden. Foto: FL.

Kanoten sjösattes vid Riksåttan i Ytterjeppo. Vi började paddla nedströms och tog en titt på resterna av Gasängskvarn. Har inget minne av vad som hände i Haraldsforsen, men Forsbackaforsen gick ganska bra att ta sig igenom, i Stadsforsen krånglade det till sig, men när vi kom till den gamla halvrivna dammen tog det stopp. Det såg lite oöverstigligt ut att ta sig genom den sönderbilade betongkonstruktionen med spretande armeringsjärn. En bättre lösning var, trodde vi, att släpa kanoten förbi dammen. Vi tog i land, Stefan ställde sig upp, tog ett steg och resultatet blev som synes på bilden. Han sjönk ner i dyn. Till all lycka hoppade han inte jämfota ur kanoten. Att ta landvägen var inte längre att tänka på. Vi släpade kanoten genom dammen och sjösatte den i den smala och strida rännan nedanför där vågorna gick höga — så höga, att för varje meter vi gled framåt, fylldes farkosten med mer och mer vatten. I höjd med klappbryggan var vi jäms med vattenytan. Så flöt vi tills vi strandade vid Madagaskar. Till all lycka var kameran i tryggt förvar i ett plastämbar.


Läs mer:
I Kommer ni hem och har drunknat får ni stryk av Solveig Sjöskog berättas också om ”rapan”.
Även Viola Renvall har kommenterat dyn.
(Inf. 2003-10-14, rev. 2024-09-25 .)