Nykarleby

Nykarleby, grundlagt 1617, erhöll år 1620 stadsprivilegier av sin grundläggare konung Gustav II Adolf. Staden är belägen vid Lappo älv, även kallad Nykarleby älv, och befinner sig nu, beroende på den betydande landhöjningen, ett gott stycke från älvmynningen. Vid tiden för stadens grundläggning var Lappo älv en betydande farled inåt Österbottens finskspråkiga inlandsbygder.

Där den urgamla vattenvägen längs Lappo älv har sin skärning av den österbottniska kustlandsvägen, tillkommen i denna del av vårt land under den tidigare delen av 1600-talet för det under 30-åriga kriget inrättade postväsendets behov, där har Nykarleby byggts. Dess grannkommuner är Nykarleby landskommun, som omger staden, samt Munsala och Jeppo i söder och Pedersöre i norr. Alla dessa Nykarleby stads grannar i nära omgivning äro liksom staden rent svenskspråkiga samhällen. Och de svenskspråkiga dialekter, som talas i grannsocknarna och även av en stor del av Nykarleby stads invånare stå det finlandssvenska högspråket mycket nära.

Nykarleby stads grannstäder äro Vasa söderut på 10 mils avstånd och Jakobstad i norr på 2 mils avstånd. Jämfört med grannstäderna och med Finlands städer överhuvudtaget är Nykarleby en liten och obetydlig stad. Mad avseende på folkmängd har Nykarleby längt varit Finlands näst minsta stad och är numera den minsta. Invånarantalet är helt litet över 1.000 personer.

På grund av den ringa folkmängden ställer sig förvaltningen överhövan dyr i Nykarleby. Detta besvärliga förhållande uppväges därav att Nykarleby har ett elektricitetsverk, numera skuldfritt, vilket ger årliga vinster och därigenom blivit stadens lilla ”Sampo” eller lyckokvarn, som mal fram pengar. Härtill kommer att Nykarleby icke har några egentliga utgifter för sitt folkskolväsende, eftersom folkskola icke finnes i staden, enär folkskollärarseminariet i Nykarleby genom sin övningsskola ger barn i folkskolåldern både i staden och i dess grannskap goda möjligheter till skolgång, utan att staden betungas av omkostnader därför.

Efter det Nykarleby på senare delen av 1700-talet och förra hälften av 1800-talet hade uppnått att avsevärt välstånd genom sjöfart och handel, så började staden gå tillbaka. Hamnen hade uppgrundats genom landhöjningen och blivit obrukbar. Lanthandeln hade frigivits. Då järnväg i tiden byggdes, drogs den österbottniska stambanan på sidan om Nykarleby på inemot en mils avstånd, enligt sägen på grund av sturskt beteende från stadsbornas sida mot dem, som makten hade, då stambanan byggdes.

Först i år erhåller Nykarleby direkt järnvägsförbindelse genom en bibana från Kovjoki station till staden.

Till dagens skeende i Nykarleby hör, att planer äro å bane att inrätta vattenledningsverk, bad- och tvättstuga, allt i tanke att dessa saker jämte järnvägen, som snart torde tagas i bruk, skola befrämja stadens utveckling, därest även industrier komma till Nykarleby, efter det isoleringen från omvärlden brytes genom tågtrafik.

Ortens förnämsta sevärdheter äro Topelius' hemmet på Kuddnäs och Juthas' slagfält med den sköna minnesvården till åminnelse av Döbeln och den segerrika striden vid Juthas den 13 september 1808.

För övrigt är Nykarleby främst en skolstad med barnskolan i centrum, seminariets övningsskola bredvid den sköna och berömda kyrkan samt vid stadsgränsen Nykarleby seminarium, det enda svenskspråkiga seminariet i Finland för utbildning av svenska folkskollärare av mankön, och Kristliga folkhögskolan, den största folkhögskolan i Finland på svenskt språkområde.