Några av de bästa av ryssfången Timofej Witushekins teckningar. Han ritade och målade dem under tiden i poliskammaren, innan han åtföljde en fångtransport av fångar från fånglägret i seminariet till ryska gränsen och Ryssland.

Det var han som lyckades rymma vid en iscensatt arkebusering i mitten av mars 1918 vid begravningsplatsen mot trästaketet mellan likhuset och stenmuren söderom. Gropen lär ha blivit grävd av de dömda innan de ställdes mot staketet. Arkebuseringsplutonen som enligt vad det berättas var beskänkt, hann inte förhindra Timofej att hoppa över staketet och springa iväg i strumpfötterna. Detta eftersom hans stövlar borttagits av arkebuseringsplutonen. Hans sprang ned i branten mot forsen och sen söka sig längs älven mot åmynningen och vidare mot Socklot. Där fick han en skort tid skydd hos en familj. Eftersom familjen inte vågade ha honom kvar av rädsla för straff av staben i staden, anmäldes han till polisen. Krav från de militära myndigheterna att han skulle överlämnas avvisades. Det framhölls av ett par bröder Holländer som innehade en cykelaffär i staden, att den som en gång dömts till döden men överlevt, enligt Genèvekonventionen inte fick dömas till döden en gång till.

Timofej, som blev kvar i cellen, begärde papper att rita på och synbarligen även vattenfärg. Skisserna är gjorda med kosmospenna och blyertspenna, på en bild har han skrivit religiösa glosor på ryska, på en annan på svenska på skissen av en pojke. Tydligen har han haft att göra med kavalleriet eftersom han ritat hästar med stor sakkunskap. En nykarlebyvy, perspektiviskt något felaktig, ur minnet färglagd och en ankdamm vittnar om anlag för teckning.

Efter Timofejs repatriering till Ryssland togs hans skisser omhand av polis Ahlström. Skisserna innehas av Ahlströms ättlingar idag.